Det kanske inte är den mest vanliga fråga som den genomsnittlige svensken ställer sig. Det kanske till och med är bra att det inte är det. Det finns ju ett visst mått av ifrågasättande i själva frågan, eller hur!”Behöver man fråga det? Ska man/bör man fråga sig det”, tänkte jag.

Två tankar krockade omedelbart när jag ställde denna fråga till mig själv. Den ena som direkt tittade på status i fråga om pengar. ”Har jag pengar, är jag rik på pengar” osv. En andra tanke som var direkt ifrågasättande av den första tanken, dök upp omedelbart efteråt. ”Rik! Jag kan väl inte kalla mig rik direkt, eller?”. Först därefter dök flera olika tankar upp; ”Rikedom är väl mer än bara pengar och materiella ting” och typ ”så ärligt, har jag ett gott liv, lever jag rikt eller tror jag bara det?”

Ställ frågor och försök besvara dem

Jag tror att allt för få människor stannar upp och ställer sig denna typ av frågor. Jag vet att jag gör det allt för sällan och jag jobbar ju ändå med saker som rör sig området av denna typen av frågor. Jag jobbar med relationer, jag jobbar med pengar och jag jobbar med välmående från ett mentalt, emotionellt och spirituellt perspektiv. Ändå finner jag det klurigt att vara närvarande till om mitt liv är rikt eller om jag bara springer på utan att känna och uppleva, vara närvarande och uppskattande.

Varför är det så? Om jag har rätt i mitt antagande om att det generellt sett är svårt för oss människor att vara närvarande till denna typ av frågor, varför är det det egentligen? Är vi rädda för själva frågan? Är det så att vi kanske hellre blundar, kisar lite och låtsas att allt är bra? Eller är det så att trots att det faktiskt är bra och vi lever ett gott och rikt liv så är vi vana vida att lyfta fram klagomål och drama istället? Du vet gamla goda Jante som vi kallar det för men det är ju ingen annan. Det finns ju ingen Jante. Vi kallar det för Jante bara för att slippa vara ansvarig för denna självförminskande offerpersonligheten också.

Det inre perspektivet

Kan det vara så att livet kan studeras av mig och även av andra på någon form av objektiv nivå, som en flyga på väggen brukar man säga. Det skulle innebära att om någon annan tog en ordentlig titt på dig i ditt liv. Följde dig under några dagar, lyssnade på dig i relation med andra och passivt absorberade alla intryck. Skulle då denna någon kunna säga att ditt liv är rikt si eller så på en skala 1-10?

Jag tror ju det faktiskt. Även om alla människor ser saker genom sina egna filter så kan man faktiskt göra en sådan ranking. Ta dina egna närmaste vänner och tänk dig att jag skulle be dig ranka dem inbördes i fråga om att leva ett rikt liv. Då skulle du kunna ge mig en sådan lista efter en stunds funderande och rannsakande.

Det betyder inte att vederbörande själv skulle hålla med om det. Om du skulle ge en 8 till en av dina vänner så är det inte säkert att den personen själv skulle ranka sitt liv som nivå 8, eller hur. Vi upplever ju inte världen som den är, vi upplever ju världen som vi är. Det finns ett inifrånperspektiv på livet att ta med i beaktandet och det är verkligen en faktor att räkna med anser jag.

Förmågan att uppleva rikedom

Jag har studerat människor i väldigt många år och jag menar att det finns de som absolut lever ett rikt liv men som inte upplever ett rikt liv själva. Därmed kanske inte heller sprider den upplevelsen till andra. Frågan är då om det är ett rikt liv eller inte.
Jag har även träffat på många människor som inte lever ett rikt liv, som är arga och trångsynta, snåla och allt möjligt annat. Själva skulle de dock ranka sitt liv som väldigt rikt. Frågan är då om det är ett rikt liv eller inte?

Den inre orienteringen är kanske viktigare än man tror när det handlar om att ha ett rikt liv. Det inre perspektivet kan ju aldrig vi andra syna. Det kan ju vara en lögn också så klart men det kan vi ju inte veta med säkerhet. Jag tänker att ett friskt och hälsosamt flöde av pengar, en energirik och stimulerande livsmiljö både rent fysiskt och i fråga om relationer och umgänge. Samt en utvecklad förmåga att kunna vara tacksam för det man har, är och får uppleva, är några centrala ingredienser i ett rikt liv. Det är lite yttre och lite inre men det behöver ju vara sant så klart.

Det är rikt att vara autentisk

Om det finns ett ”yttre” som andra kan se, ta del av och uppleva. Och det finns ett ”inre” som färgar mig och allt jag ser när jag tittar på mig och det yttre. Då har vi två faktorer och dessa kan kombineras på fyra olika sätt.

  • Yttre kan vara rikt och inre kan vara fattigt.
  • Yttre kan vara fattigt och inre kan vara rikt.
  • Yttre kan vara fattigt och inre kan vara fattigt.
  • Yttre kan vara rikt och inre kan vara rikt.

Jag har sett alla möjliga varianter på detta och en sak som jag tycker mig se är att de människor som är autentiska med hur det är, de är redan halvvägs till ett rikare liv än de som hävdar något som inte är. Oavsett om det är en fråga om inre förmågor eller yttre manifestationer.

  • Vad tror du?
  • Är ditt liv rikt och i så fall är det rikt på riktigt eller bara i det yttre eller bara i det inre?