Att sluta – ett utav mina expertområden. Jag älskar att sluta göra saker. Eftersom jag vet att jag inte har så svårt att sluta göra saker, är utmaningen dock att jag, inom vissa områden, även är väldigt stark i att börja igen. Jag vet till exempel inte hur många gånger jag har slutat att snusa. Just nu lika många gånger som jag har börjat. Dvs. att just nu snusar jag inte. Det är skönt, riktigt skönt. I denna artikel ska jag försöka dela med mig av mina erfarenheter kring att sluta.

Jag är en sådan där person som antingen är på eller av. Min känsla är att jag inte riktigt har något mellanläge. Svart eller vitt. Mycket eller lite. Allt eller inget. För mig har det fungerat olika bra under mitt liv, inom olika områden, att ha den egenskapen. På eller av. Låt oss ta en närmare titt på vad det har haft för effekter på mitt liv.

Idrottaren, pluggisen och bäste vännen

Under mina tjugo första levnadsår handlade mitt liv huvudsakligen om tre saker: bollar, skolan och att spendera mycket tid med mina vänner. Jag hade inga problem att få dagarna att gå. Jag är nämligen också beskaffad med två andra egenskaper som heter disciplin och struktur så när jag vet hur jag vill att någonting skall göras eller vara så skapar jag gärna en disciplinerad struktur för att få detta görande, eller varande, till en hållbar vana.

Mina dagar under den här tiden såg alltid mer eller mindre likadana ut: upp i ottan, med cykeln förbi en kompis innan skolan för att ha sällskap dit och sedan intensivt lyssnande och pluggande under dagen i skolan. När jag kom hem gjorde jag alltid läxorna direkt, sedan stack jag och tränade för att göra det möjligt att hänga med kompisarna på kvällen. Ibland var det tvärtom, kompisar först, träning sen. I princip alla dagar såg mer eller mindre likadana ut mellan att jag var 10-20 år.

Sedan kom dagen. Jag hade under många år haft ont i mina benhinnor som ett resultat av väldigt mycket badminton med otaliga hopp och landningar. Jag kände att jag inte längre orkade med att ha ont och jag tog beslutet att sluta spela badminton. En epok var slut. Från en dag till en annan. Sedan den dagen tror jag att jag har spelat badminton max tio gånger. Under många år såg jag överhuvudtaget inte insidan av en badmintonhall för att sedan försöka göra ett återinträde i badmintonvärlden, denna gång som tränare. Det blev inte en långvarig sejour, tyvärr. Jag har liksom inget mellanläge. Att ”bara” vara tränare, lite då och då var inte min grej. Så de sista 20 åren har badminton endast varit något jag gjorde en gång i tiden.

Att sluta med badminton var ett oerhört svårt beslut för mig att ta. Det hade varit en otroligt stor del av mitt liv. I tio år. Att göra slut med badmintonen som idrott och sammanhang gjorde ont. Riktigt ont. Jag saknar fortfarande doften av tigerbalsam dag 2 på tävlingarna i början av säsongerna. Jag saknar alla underbara människor jag träffade under dessa tio år. Jag saknar träningarna, tävlingarna, resorna. Jag saknar det, mycket, badmintonen. Ändå slutade jag. Jag kände inte att jag hade något val. Men det fina med att sluta med någonting är att plats görs för att göra någonting nytt.

Studentlivet, studierna/arbetet och vännerna/familjen

Badmintonen byttes snart ut mot studentlivet, ett lika roligt (minst) görande som idrotten, dock lite mindre hälsosamt. I alla fall för min del. Plötsligt hade jag tydligen slutat med allt som hade med idrott att göra. Från att ha tränat minst ett pass om dagen blev det nu max ett idrottspass om året. Istället trädde alkoholen och nikotinet in i mitt liv. Och istället blev det festerna som tog över det idrotten tidigare hade varit i mitt liv. En plattform för att få ut mina känslor. Alla mina känslor. Tyvärr var jag lika otränad i att hantera mina känslor på festerna som jag var när jag började spela badminton som tioåring (och mest grät hela tiden eftersom jag förlorade ofta i början av min badmintonkarriär). Varken jag eller mina vänner visste i vilken riktning alkoholen skulle ta mina känslor. Många var därför de gånger jag försökte att återigen göra slut med något som jag verkligen tyckte om att göra, festa, röka och snusa.

Jag tror utan överdrift att jag har slutat snusa femtio gånger, och börjat igen. Minst lika gånger har jag försökt sluta dricka alkohol, lyckats ett tag, och sedan börjat igen. Rökningen däremot lyckades jag sluta med på första försöket. Sommaren innan jag fyllde 30 år. Varför lyckades jag med det? Så enkelt dessutom. Varför har jag aldrig ens tänkt tanken på att röka igen sedan dess? Tyvärr har jag inget bra svar på denna fråga, jag kan bäst förklara det som att jag var klar. Klar med cigaretter. Sedan den dag jag slutade känner jag bara olust inför cigaretter. Klar helt enkelt.

Snuset då? Ja, det är en annan historia. Så sent som i slutet på våren i år, 2018, var senaste gången jag tog en snus som innehåller tobak och nikotin. Och så sent som i slutet på september i år var senaste gången jag tog en snus utan tobak och nikotin. Skillnaden denna gång mot alla andra gånger jag har slutat och börjat igen är att nu känner jag mig klar. Det finns ingenting i mitt system som ser vad snus, med eller utan tobak/nikotin, skulle kunna tillföra mig på min resa mot mitt rikare liv. Jag tror helt enkelt att sluta för mig handlar om att känna mig klar med någonting. Var sak har sin tid på något sätt.

Och alkoholen då? Ja, det liknar det jag nyss berättade gällande snuset med skillnaden att när jag till slut slutade dricka alkohol, för drygt tre år sedan, var jag lika klar med det som med cigaretterna drygt tio år tidigare. Inte en enda gång sedan dess har jag varit intresserad av att dricka alkohol. Min kropp har fått sin beskärda del och är inte intresserad. I alla fall inte just nu.

Så hur har jag hittat kraft att sluta med dessa saker?

För mig har det handlat om ett par olika saker:

  • att under en tid tillåta mig att bara leva med frågan huruvida det jag eventuellt vill sluta med är bra eller dåligt för mig (för att samla kraft och bli grundad i mitt eventuella beslut).
  • att undersöka om jag verkligen är klar med min vana/ovana.
  • att hitta stödstrukturer och ta reda på hur andra har gjort som har lyckats sluta med det jag vill sluta med
    • jag slutade till exempel röka med hjälpa av Allen Carrs bok – Äntligen icke-rökare.
    • jag slutade snusa senaste gången med hjälp av en kompis, Thomas, som jag skapade en struktur med för att göra det enklare att sluta, som innebar att jag ringde varje dag under några veckor för att känna stöd och få hjälp.
    • jag slutade dricka och tog sedan stöd av tolvstegsprogrammet och en sponsor, en metod som har hjälpt många världen över att bland annat sluta dricka, men som även hjälpt många att sluta med andra beroenden.

Jag tror att det finns lika många sätt att sluta göra saker som det finns människor på jorden, dock kanske det finns en del att lära av de som har lyckats sluta med det du eventuellt vill sluta med.

I mitt liv byttes sedan studierna ut mot arbete och vännerna blev under några år negligerade på grund av mycket tid med familjen när barnen var riktigt små. Idag handlar mitt liv huvudsakligen om tre områden: god hälsa, goda relationer och god ekonomi (som i god hushållning) gällande tid, pengar och energi. Var sak har sin tid. Livet rullar på och jag har makten att designa mitt liv så som jag vill ha det. Det är coolt. Riktigt coolt faktiskt.

Vad jag inte har berört i denna artikel är hur jag under min livstid även har slutat vara på olika sätt eller slutat förhålla mig till olika saker på ett visst sätt. Ett minst lika intressant område som att sluta göra saker. Mer om detta i en annan artikel. En annan dag. En sak i taget.

Avslutningsvis är jag nyfiken på att veta mer om vad du har slutat med eller vill sluta med och hur du har gjort för att lyckas. Jag undrar hur just du tänker kring detta? Låt oss prata vidare om detta i vår Facebook-grupp Ett rikare liv. Är du inte redan medlem i gruppen så ansök gärna om medlemskap. Vi ses där!