Trots att det inte finns någonting som vi människor måste göra eller har till uppgift att göra så strävar vi oavbrutet efter att uppnå saker. Vi bygger, skapar och utvecklar mer eller mindre oavbrutet och vi älskar att lösa problem av olika slag. Vi strävar till och med efter att kunna vara nöjda och inte sträva och vi strävar efter ett problemfritt liv.

Det ser ju onekligen ut som två ganska ordentliga paradoxer. Dels att vi både älskar att lösa problem och samtidigt tror vi att vi vill ha ett liv utan problem. Den andra paradoxen är vår djupt betingade strävan och samtidigt säger vi oss vilja uppnå nöjdhet med det som är, så att vi kan sluta sträva.

Är ditt liv rikt?

För några veckor sedan så väckte jag frågan om ”ditt liv är rikt” och det ledde till en liten undersökning bland våra läsare i vår Facebook-grupp ”Ett rikare liv”. 70% ansåg sig ha ett rikt liv men med slagsida över till ett eller flera områden. 23% ansåg sig ha ett rikt liv men att det skulle kunna bli bättre. Det är 93% i den kategorin av människor och det är rätt intressant. Det är 93% som anser sig ha ett relativt rikt liv men som mer eller mindre aktivt strävar inom ett eller flera områden av sitt liv.

Jag tror att det säger en hel del om hur detta ser ut till vardags i våra liv, hur denna paradox tar sig uttryck helt enkelt. Klart att de flesta människor kan hitta rikedom i sina liv på ett eller flera ställen. Det mesta som vi har att hantera i våra liv har minst två sidor och det vi älskar ena dagen kan upplevas som vårt fängelse och gissel andra dagrar. Det tror jag de flesta av oss kan känna igen men vad gör det med vår upplevelse av rikedom? Vad innebär det för vårt behov av att gå vidare, utvecklas, bygga och sträva efter saker?

Det finns några unika saker med oss människor som gör oss till dem vi är. Det tar sig bland annat uttryck i vår oförtröttliga strävan. Vi har strävat så länge vi har funnits och vi är så pass kreativa och skapande att vi hela tiden kan utveckla inriktningen på vår strävan. Vi kan fantisera och skapa saker som inte finns och det är den kanske största skillnaden på oss och andra djur på planeten. Det är också anledningen till att vi idag dominerar planeten i fråga och har byggt enorma civilisationer. Det är vår strävan i kombination med vår kreativitet och fantasi, dvs förmågan att skapa i huvudet saker som inte finns.

Påståendet är att alla människor strävar och att det är en av grundkonditionerna för människa. En frisk och välmående människa strävar!

93% är ju nöjda!

93% säger sig som sagt vara nöjda i den bemärkelse att de har ett rikt liv men samtidigt säger samma personer att det kan bli bättre eller att det är övervikt åt ett eller flera hålla. Dvs 93% strävar fortfarande. Ytterligare 6% menar med bestämdhet att de strävar och de är inte nöjda alls, de anser sig inte ha ett rikt liv. Endast 1 person hävdar total nöjdhet med sitt rika liv. Det är först senare längre ner, i diskussionen som uppstår, som denna person erkänner att det är en medveten lögn.

Så slutsatsen kan vara att strävan visar sig till 99% men att man också kan se en helt dominerande andel med nöjdhet. I vart fall 93% kan deklarera sig nöjda med stora delar av sina liv. Kan det vara så att förmågan att vara nöjd bor ihop med acceptansen för sin strävan? Att ”bli nöjd”, är inte det en strävan det också? Att ”vara nöjd”, är inte det motverkande mot strävan?

I så fall skulle ju det innebära att det är naturligt för oss alla att vilja sträva efter att ”bli nöjda” men när vi blir helt nöjda så fyller det oss i alla fall inte eftersom strävandet i så fall skulle upphöra. Att ”vara nöjd” uppfyller oss inte för det är strävan som gör oss till människor.

”Enormt själadödande att inte sträva efter nya mål och förändring, utveckling och annat”

skrev någon annan som en kommentar i det samtal jag refererar till. Själadödande känns ju väldigt starkt för ett stadium av fullkomlig nöjdhet men jag kan verkligen se det. Om strävan är det som egentligen är grejen, och nöjdhet är visionen, då ter det sig tämligen naturligt att det inte är nöjdheten man är ute efter, det är strävan.

Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd

Detta har Karin Boye skaldat och citatet är vida använt men få är det som i någon egentlig mening har förstått vad hon ville säga och faktiskt sa med hela den dikten. Jag tror att hon var inne på exakt dessa tankar redan då. Jag tror att alla stora tänkare är där och tittar från tid till annan. Kan det vara så att det är strävan som sådan som är det som ger våra liv mening.

Dikten heter ”I rörelse” och gavs ut i hennes samling Härdarna 1927

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd,
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

”Det bästa målet är en nattlång rast” är vad mig beträffar den kanske mest slående beskrivningen för vad det handlar om i livet. Det handlar inte om att komma fram till den ständiga rasten och vilan, det handlar om att med viss regelbundenhet får uppleva själva ankomsten. Det är ankomsten som skapar nöjdheten och den nöjdheten skall avnjutas som en god måltid. Väl avnjuten och efter en god vila i trygghet så börjar äventyret igen, en ny dag, ett nytt spel, kanske nya regler och så klart, nya mål.

Ta ansvar för spelandet!

Vi skapar hela tiden våra strävanden och det är det vi människor gör. Det är sådana vi är men det är så klart svårt att se sig själv så vi gör det tydligt. Vi strävar hela tiden men vad vi strävar efter kan vara precis vad som helst och det mesta är kanske ännu inte skapat eller påhittat. Vi strävar efter frid och stillhet ibland, vi strävar efter pengar, barn, karriär, större vänkrets, uppskattning, kontakt med gud, upplysthet, sinnesro, smidigare kropp, starkare kropp, snyggare bil, berömmelse, tid med barnen osv. Listan kan göras hur lång som helst.

Gemensamt för alla dessa saker som vi strävar efter är att det är vi själva som hittar på målet, spelet, strävan. Det är ingenting vi behöver eller måste och det är saker som de flesta andra människor klarar sig utan men vi hittar på att vi måste. Vi skapar våra idéer om hur livet skulle vara bättre om bara det eller det var på ett visst sätt. ”Om jag bara kunde finna sinnesro med mig själv oftare” så sätter vi igång och strävar efter det. ”Min kropp duger inte som den är” så sätter vi igång och strävar efter en annan kropp. ”Jag måste ha mer pengar” så sätter vi igång och strävar efter det.

Precis som allt annat spelande så är det helt okay om man bara klarar av att vara ansvarig för sitt spelande. Spela gärna starkare kropp-spelet eller mer pengar-spelet eller bättre närvaro-spelet men var ansvarig för det. Det är ett spel och det är du som har hittat på spelet. Du kan till och med hitta på ett spel som heter att inte spela strävan-spelet men tyvärr min vän, det är också en strävan, det är också ett spel.

Sanningen är att du kan inte undkomma dig själv, du kan bara bli ansvarig och det är kanske det som är hela grejen.

Var nöjd med att sträva!

Kanske är det så att ett rikt liv handlar om att vara så pass närvarande och autentisk med sig själv och sitt liv så att man kan vara både nöjd och sträva. Jag tror att den som strävar med ansvar är nöjd med sina strävanden, med sina spel. Jag tror att då är man sann med sig själv, man är närvarande till att man är människa och man älskar alla sina nära-livet-upplevelser när man löser problem, tar sig an uppgifter och strävar så det svettas på överläppen för man vet att det bara är ett spel. Man vet att det är ett spel som man själv har skapat för att man gillar att leva, man älskar att vara en del av mänskligheten, man vill komma till användning och man spelar fullt ut bara för att man kan och vill.

Jag tror att när man når den nivån på sin självkännedom och har den graden av närvaro, då finns det inte längre någon motsägelse mellan att vara nöjd och att sträva. Då är strävan en del av nöjdheten. Jag tror att när man äger sin egen strävan så är det som att äga sitt eget spel, sitt eget liv. Helt skiljt från hur det är när strävan äger dig, när strävan står i kontrast mot att vara nöjd. När man behöver hävda nöjdhet inom vissa områden, för att stå ut med och ursäkta sin strävan inom andra områden.

  • Det är okay att vara nöjd. Det är som att komma fram och få den där nattsömnen som sagt. Unna dig det!
  • Det är också okay att sträva. Det är som att leva på dagarna mellan den där nattsömnen och vilan. Unna dig det!

Ansök om att bli medlem i vår Facebook grupp om du gillar den här typen av samtal och vill träffa likasinnade!

Du hittar konversationen som gav upphov till den här artikeln via länken nedan:

Förutom det här samtalet har vi många flera spännande samtal om livet, pengar, tid, energi, personlig utveckling och en mängd andra saker i vår Facebook-grupp. Om du inte redan är medlem och gillar den här typen av artiklar, klicka på länken nedan och ansök om medlemskap. 🙂

Relaterade artiklar på bloggen