När jag är som bäst är jag generös, lekfull och kärleksfull. Det är ett tillstånd där jag gillar mig själv, andra responderar att dom uppskattar mig och resultaten som kommer blir oftast bra om inte super bra. Så finns det dagar jag är snål, dömande och är allmänt ”lagom”.
Jag blir en människa som är ok men inte mer, resultaten blir under förväntan på att vara ok, och andra människor responderar inte ens.
Jag vill med denna artikel berätta för dig hur jag ser på personligt ansvar för mitt välbefinnande i mitt liv.

Mitt eget ansvar att utbilda mig själv om mig

Jag har arbetat med personlig utveckling i snart 20 år och då inte bara med andra utan framförallt med mig själv. Senast åkte jag till Skottland en vecka på kurs i personlig utveckling, jag delade med mig på FB om denna resa.
Då fick jag respons från en nära och kär person som undrade om jag inte kunde acceptera och älska den jag redan är. Det fick mig att tänka till, jagar jag min egen skugga? kanske men det fick mig att se vad det handlar om för mig.

Ständigt nyfiken på mig själv hur jag kan ha mer av kärlek, frihet och och glädje under längre tid än ögonblick. Jag vill vara den bästa varianten av mig själv mest hela dagarna. Det driver mig att vilja lära mig mer om mig själv och kan då också ge bort ”det” till andra.

Körkort i att vara människa

Vad är ”det” då? För mig så är det att vara i kontakt med sig själv. Kan verka flummigt för en del, men det är, tror jag, bara för ”man” inte är medveten om vad det är, som gör hur jag mår och varifrån det kommer.
Jag kan tycka att det är förvånansvärt att vi inte har på skolschemat hur det är att vara människa, som ämne. Vi tar ju körkort för att köra bil, licenser för att bli läkare, rörmokare mm. Tänk dig om vi, du och jag, fick verktyg om ”det” när vi var unga. Hur många kriser, missförstånd och ohälsa då skulle ha undvikits?

Det som kan strula till det för mig är att jag fastnar i, att inte vara den jag vill och kan vara, är för mig att jag fastnar i att endera bli en person som blir driven av och upplevs som dominant, anklagande och dömande. Eller så kommer hjälparen fram som skall hjälpa människor, även de som inte bett om hjälp. ”Man” vill rädda alla, rädda värden och skydda allt och alla. Den tredje som blir tydlig för mig är offret. Stackars mig, där jag känner mig energilös och deprimerad.

Livet som en såpopera

Hur jag gör för att komma ur ”dramat” som det blir, det som jag beskriver här ovan, är att jag observerar mig själv när jag känner att något är på tok. På tok som upplevelsen av låg energi eller irritation. Jag observerar hur det känns och stannar upp och verkligen tar några djupa andetag och känner efter. Vad handlar det om egentligen? Det kan vara att jag kommer på mig själv att jag har varit dominant och krävt något från mig själv oftast men också av andra.
Reptricket är att se det och ta hand om det.

Jag har en strategi

För mig handlar det om att ta mig till att vara sann mot mig själv. Ta reda på vad jag verkligen känner, att ta ett beslut om att supporta dig själv istället för dina behov eller ditt ego. Det andra som jag går till är att göra saker som stödjer hur jag känner. Prata på ett ärligt och autentiskt sätt som går i linje med vad jag känner och kommer att göra.
Också något som är viktigt är att kolla med omgivningen, människor som finns i mitt liv, att dom blir sedda och respekterade, då jag är i min process. Det är viktigt för jag bryr mig om andra.

Att få syn på hur jag fungerar

För mig så är dömandet av mig själv och andra en grej hos mig. Jag blir som en sabotör för mig själv. Energi och tid går åt att låta mitt lilla interna drama fortgå, och rösterna i mitt huvud blir som en värsta såpopera. Jag kan ha åsikter om en föreläsare t ex, vad har han på sig? Där hade han eller hon fel, har dom slut på hårschampo etc. Så kan det låta i mitt huvud. Inte speciellt smickrande, eller hur?
När jag sedan kommer på mig själv, att detta fortgår så får jag skuldkänslor och börjar döma mig själv i stället. Usch en sådan dålig människa jag är som kan vara så fördomsfull och elak. Snacka om tröttsamt, detta har fått mig att gå in i väggen några gånger.

Min strategi

Lösningen för mig är att meditera. Jag sätter mig en 15 min och andas och följer endast andningen. Det gör att jag drar ner tempot, slappnar av och får en stunds återhämtning. När jag kommit ner i vila och lugn så förlåter jag mig själv för allt drama som jag själv skapat.
Jag uppskattar mig själv för att jag tar ansvar för mitt välmående och jag ger mig själv tid och energi. Detta som inte tar så många minuter varje dag får mig att bli en bättre, skönare och gladare variant av mig själv. Så lätt att göra, och helt gratis.

När jag är på plats i mig själv, närvarande till mina känslor och görande så är det lätt vara generös, lekfull och kärleksfull. Då är det lätt att ge till andra människor. Ge uppmärksamhet, tid och en massa empati och kärlek. Det gör att jag mår ännu bättre och kan ge ännu mer.

Mina livbojor

Till min stora lycka så har jag människor omkring mig som jag litar på och älskar. Sådana som stödjer mig att få fram min bästa variant av mig själv. Då handlar det om att jag får hjälp med att upptäcka vad jag är och gör, men inte från energi och kärlek. Jag får feedback helt enkelt.
För om jag har konflikter i relationer, känner mig nere och inte ser och förstår själv så är det, för mig, livsviktigt att få denna spegling/feedback från andra.

Tack för att du läst

Jag hoppas du har fått något att tänka på, agera på eller inspireras av. För jag tänker så här, om jag nu skall leva på denna jord så kan jag ju se till att leva ett rikt liv. Vad är alternativet?

Så med denna artikel kommande med energi och kärlek så vill jag dela med mig av mitt senaste visionsarbete. Håll till godo och ta hand om dig och andra.

 

I live my life in joy and peace.
Connected to my heart I see all the beauty life is.
I`m grateful to be me.