”Life handed him a lemon, As Life sometimes will do.
His friends looked on in pity, Assuming he was through.
They came upon him later, Reclining in the shade
In calm contentment, drinking A glass of lemonade”

Den där jäkla citronmetaforen som ingen frisk människa skull ta på allvar. Än mindre skulle vi använda som råd när man upplever sig utsatt för motgångar. Jag undrar om det kanske inte ändå finns ett värde i den om man tittar lite mera noga.

Att hitta värde och mening

Härom dagen diskuterade jag och Niklas om man verkligen kan vara tacksam för det riktigt jobbiga i sitt liv. Vad vinner man på det i så fall? (ni hittar podden HÄR). Då vart det återigen tydligt för mig att man kan hitta värde i allt. Jag tror t ex inte att livet har någon färdigutstakad mening. Däremot brukar jag förr eller senare finna mening med varje enskild händelse i mitt liv. Detta gäller lika mycket för de högst oönskade händelserna som det högst önskade.

Enklare att hitta tacksamhet till det efterlängtade

Att få bli pappa till Primus är verkligen en händelse som förändrat mitt liv i grunden. Jag är på många sätt inte samma man idag som jag var innan. Jag har svårt att säga om jag hade vart där jag är idag om det inte vart för just den händelsen. Detta är en högst önskad och efterlängtad händelse. Därmed var det förstås mycket enkelt att känna tacksamhet för detta redan när det hände. Att innan dess vara ofrivilligt barnlös i många år är även det en händelse som förändrat mitt liv. Men eftersom det var en oönskad händelse så är det först långt efteråt som jag kan finna erfarenheter i detta som jag autentiskt är tacksam över.

Även det jobbiga har präglat mig

Min poäng är att vi tenderar att förr eller senare bli tacksamma för det mesta i vårt liv,  även sådant som vi rent av önskar att vi sluppit. T ex så var jag mycket mobbad när jag gick i skolan. Jag hade det jobbigt på många sätt i ganska många år och det har präglat mig på en rad sätt.

Förr eller senare når du fram

En del av de sätt det präglat mig på har jag tveklöst haft mycket nytta av och även om jag önskar att jag inte blivit mobbad så kan jag konstatera att jag är tacksam för en hel del av gåvorna det gett mig. Utan dessa gåvor hade jag inte varit där jag är idag. Min förmåga att läsa människor, min snabbtänkta humor, min träning i att gå emot strömmen. Detta är bara några av de positiva egenskaperna som mobbingen slipat fram hos mig. Jag är inte tacksam för att det hände men jag är tacksam för vad det gav mig.

Kan ta tid

Men som sagt, eftersom mobbing var en högst oönskad händelse har det tagit lång tid att hitta till tacksamheten. Min spaning här är att så är det nog med det mesta av oss. När vi blir dumpade av en tjej vi älskar så är det svårt att vara tacksam för den citronen där och då. Det tar kanske hela vägen till man gifter sig med sin fru innan man hittar lemonaden i att ”om det aldrig tagit slut med Helena skulle jag aldrig hittat Andrea”.

Hur snabbt får det gå?

Så, då kommer vi till själva kärnfrågan i detta som jag diskuterade med Niklas. Hur snabbt efter en oönskad citron kan man börja dricka av lemonaden? Kan man träna sig på att snabbare hitta mening och värde i det oönskade och ibland hemska som händer redan när det händer?

För tidigt

Frågan är inte utan en viss laddning, tänker jag. Det är ofta inte socialt accepterat att sluta lida ”för tidigt”. Jag tror att vi avvaktar med att hitta värde i rädsla för att dömas. Man kan tro att vi inte uppskattade det vi hade från början. Man får helt enkelt inte vara ”för komplett” på en begravning av en när och kär. Då kanske släkten hittar på att man rent av önskade livet ur den som ligger i kistan. Om man gör konkurs i en verksamhet så måste man må dåligt över det ett bra tag. Annars kanske folk hittar på att man drev sitt bolag oansvarigt. Det finns något lite fint i separationsångest. Är ni med på hur jag menar?

Skjortan är ändå nedspilld

Allt detta är ju förstås rena tankemonstren för när nått är slut så är det ju slut oavsett vad jag tycker om det. Mamma blir inte mindre död, företaget blir inte mindre konkursat, cancern blir inte mindre verklig och skjortan blir inte mindre nedspilld bara för att jag lider och håller kvar vid att det borde vara annorlunda. Helt klart kan man hitta både värde och tacksamhet i nästan ALLT som händer ganska snart efter att det händer om man kan inse att citronen har redan ramlat av trädet och jag kan på inget sätt få den att växa igen. Vad jag däremot kan göra är att hedra dess minne genom att stärka  mig med lemonaden.

Hur är ditt förhållande till tacksamhet? Dela gärna med dig om hur det är för just dig i vår Facebook-grupp – Ett rikare liv.