Tänker du att det är när rätt person dyker upp som han eller hon också kommer med kärleken. Eller tänker du att du kan bli kär i vem som helst när som helst. Är kärlek någonting som har med ett objekt att göra, är det beroende av vem den ande är. Eller är kärlek en känsla precis som alla andra känslor, dvs något man kan framkalla på egen hand om man bara tänker på vissa sätt eller vissa saker?

Jag drar mig till minnes en dag för några år sedan när jag stod vid rött ljus mitt i stan, på Kungsgatan nära Stureplan. Jag kommer ihåg att det var en vacker sommardag, en av väldigt många sådana dagar och jag kommer ihåg att det stod en grupp människor och väntade på grön gubbe. Jag kommer ihåg ett par i övre medelåldern, kanske runt 60. Jag kommer ihåg en ung tjej med barnvagn och två grabbar som såg ut att vara runt 35, båda i kostym men jag kunde inte avgöra om någon av dem kände varandra.

Vad jag däremot väldigt väl kommer ihåg, var att när jag tittade på dem så hände det något mycket märkligt med mig. Jag upplevde en stark känsla som inkluderade att jag blev varm i min kropp, glad och faktiskt lite lätt tårögd fast jag skrattade inombords. Jag kände på ett sätt som jag närmast skulle vilja kalla kärlek eller att jag var kär. Jag kände igen känslan men kunde inte riktigt koppla den till denna situation.

Forskande synsätt

Givet en av mina stora talanger som jag kallar för en förmåga att ha ett forskande synsätt så blev detta en spännande undersökning för mig. Vad är det egentligen som skapar känslan som jag närmast skulle beskriva som kär och kan man få och ha den känslan utan att det finns något objekt inblandat som jag är kär i?

Jag insåg att jag var kär och att det var kärlek som fångade mig och fick mig ur balans för ett ögonblick. Jag höll i det där ögonblicket så länge jag kunde och det var ingenting konstigt eller ovanligt för min del. Jag känner ofta på det sättet och har med åren blivit rätt duktig på att känna igen det, framkalla det, sätta namn på det och på olika sätt dela med mig av det och ge det liv i olika former.

Jag tror nämligen att kärlek är ett namn på en känsla och som så många andra känslor så har det olika namn beroende på hur man ser på det eller förhåller sig till själva fenomenet.
Många tror att just den känslan kan man bara ha när det finns en annan specifik person att projicera den på. Vissa av dem anser dessutom att den personen absolut måste vara av det motsatta könet. En del tror att har man en gång känt detta för en person då är det bara med den personen man kan känna så sedan, och det gäller hela resten av livet.

Det beror ju på!

Jag tror inte det. Jag tror att kärlek är tillgängligt för alla människor att känna och framkalla precis när de vill. Det är en träningssak så klart och vi kan absolut ha nytta av vår omgivning men om man bara vill, då är det möjligt. Glad är en annan känsla och en del har lätt för att ta sig till att vara glada, andra behöver väldigt mycket saker från omgivningen för att kunna få den känslan. Ledsen är en känslan och rädd är en annan osv. Tänk om kär också är en känsla och att kär på samma sätt som ledsen, rädd och alla de andra känslorna styrs av våra preferenser.

Min forskning fortsatte den där dagen och många andra dagar efter det och jag kom till den slutsatsen att olika människor givetvis upplever kärlek subjektivt sina preferenser för kärlek precis som vi alla blir ledsna av olika saker och rädda för olika saker. En del blir rädda av att man höjer rösten till dem för deras preferenser för hot är en höjd röst. Andra människor är nästan aldrig rädda för deras preferenser för hot ligger på en helt annan nivå. En del har nära till skatt och glädje, andra behöver mer för att de skall uppleva det som roligt eller glädjande eller avslappnade nog för att känna glädje.

Vad mäter du mot?

Preferenser är ett annat ord för måttstock eller värde. ”Hur långt är ett snöre” frågade Nasse, Phu vid något tillfälle och det har ju bäring på just detta. Det beror nämligen på. Vad är roligt, vad är skrämmande, vad är snäll eller vad är kärlek? Det beror så klart på men för en person med ett forskande synsätt så kvarstår frågan ändå. Beror på vad?

De flesta vill vara lyckliga så i fråga om värdet, dvs begreppet som sådant, det ord vi sätter på känslan, där är vi alla nästan alltid överens. Så varför är då inte alla alltid kära eller lyckliga eller snälla eller glada om vi nu är så överens om att det är det vi vill vara? För att vi har olika preferenser. Vi har olika värderingar på hur t ex kärlek ser ut eller vad som behöver finnas för att vi skall tolka det som kärlek eller få tillgång till kärlek.

Ta två personer som båda vill ha kärlek i sina liv kan leva till synes identiska liv och se samma saker. De träffar samma sorts människor, bemöts av omgivningen på samma sätt i samma väderlek och temperatur och med allt annat samma. Trots det kan den ena uppleva att hen har kärlek i sitt liv emedan den andre upplever ett kärlekslöst liv. Detta beror på preferenserna. Det beror på vilken kravställning man har i sammanhanget av kärlek.

Håll koll på preferenserna

Livet är inte som det är utan som du är, det har vi alla läst och hört massor av gånger men vad betyder det. Det betyder exakt detta, att beroende på vad du har för kravspecifikation på saker och ting så manifesterar de sig eller inte. Om din bild av hur kärlek skall se ut är väldigt tydlig och du är väldigt säker på att det är så som kärlek ser ut, då kräver du en hel del av den omgivande världen för att du skall kunna uppleva. Om det inte ser ut så som du har en klar bild av att det skall göra, då ser du helt enkelt inte det som kärlek. Då får du heller inte tillgång till den känsla som följer med den upplevelsen. En annan person som har helt andra, betydligt mer allmänna saker som att människor ler, att rulltrappan fungerar, att det är uppehållsväder, att barn skrattar osv, den personen kanske upplever kärlek varje dag, hela dagarna.

Tänk om det är så att det är värderingarna kopplade till respektive värde som avgör hur vi ser saker och ting? Tänk om det är så att kärlek finns där hela tiden och att det är subjektivt ifall man har förmågan att tillgodogöra sig den eller inte?

Attrahera kontra jaga

Varför jag fick det där fåniga leendet på läpparna samtidigt som jag blev tårögd och rörd där i min bil den där dagen berodde inte dem eller det. Det var ingenting utanför mig som var något märkvärdigt eller annorlunda den dagen. Jag fick tillgång till kärlek i alla fall och så pass mycket av det så att det hade räckt och blivit över även om jag gått ur bilen och kramat dem alla. Om jag hade gjort det, då är jag säker på att fler än jag hade känt kärlek där och då i ögonblicket.

Att uppleva kärlek i allmänhet, att älska livet, sig själv och allt det fina som finns i livet är utan tvekan det bästa sättet att attrahera ännu mer kärlek till sitt liv.

Det jag kände skapade min upplevelse av världen den dagen och det var en värld fylld av kärlek. Kärleksfulla fina människor stod framför min bil och väntade på grön gubbe. Det är så det fungerar och detta är min övertygelse efter att har rotat i dessa frågor många gånger under många år. Vill du ha mer ilska i livet, var arg. Vill du ha mer besvikelse i livet, var bitter. Vill du ha mer lek i livet, var lekfull. Vill du ha mer äventyr i livet, var spännande och vill du ha mer kärlek i livet, var kär.

Det du själv äger och har tillgång till, det får du mera av i livet rent generellt eftersom världen inte är som den är, den är som du är.

Var öppen!

Jag träffade min hustru Pia den 23:e september 1999 och jag är övertygad om att anledningen till att hon klev in i mitt liv och ville bli en del av det, var att jag redan var kär. Jag mådde bra, var tacksam för det livet hade gett mig och saknade ingenting. Jag saknade inte en kvinna som skulle fylla ett tomrum, jag saknade ingen att ta hand om och jag behövde ingen som skulle ta hand om mig eller behövde fylla ett tomrum i sitt liv.

Jag var hel och komplett och hon var hel och komplett, ingen av oss behövde varandra så vi kunde välja varandra kommande från ett enda ställe och det vara att det var möjligt att välja varandra ifall vi ville. Sedan dess har det blivit ännu lättare för mig att ha tillgång till kärlek och känna mig kär varje dag.

Känslan vi jagar när vi ”letar efter kärleken” finns inte där ute att finna. Den finns i oss att plocka fram och då börjar den kära leken.

Diskutera detta i vårt diskussionsforum på Facebook. Vad har du för syn på denna fråga. Dela gärna egna erfarenheter och exempel kring känslor och kärlek, forskande synsätt eller annat.