När viljan att uppnå något är större än värdet på det man sätter på spel och kan förlora, då är det en risk som är värd att ta, kan man tycka. När värdet på det man sätter på spel och kan förlora, är högre än det man kan vinna så förefaller risken som onödig att ta. Det förefaller logiskt och rationellt men hur rationella är vi egentligen?

Räkna på risk

”Kan du skriva något om att räkna på risk?” var frågan jag fick från mina kollegor.
”Javisst, det kan jag ta” hörde jag mig själv säga.
Det var först efteråt som jag insåg att jag vet väl inte hur man beräknar risk. Det är något som jag aldrig har gjort eller ens funderat på att göra. Jag tänkte till och med att det kan man väl inte. Man säger så, att man skall ”beräkna risken” men vem gör det egentligen? Jag tänkte efter en stund och kunde notera att jag faktiskt tror att man inte bara kan beräkna risk utan att man faktiskt gör det men vem, och varför, och hur?

Jag insåg att jag fick frågan för att många förhåller sig till mig som en investerare. I mitt umgänge är jag sannolikt den som har mest kapital i arbete, gör störst investeringar och tjänar mest på mina investeringar. Helt uppenbart så har jag själv gått på myten om mig själv som att jag därmed skulle vara bra på att beräkna risker. Är det så att det finns en slags kollektiv tro om att de som investerar mycket, de beräknar risk?
Ja, det finns förvisso flera olika metoder för att ”beräkna risk”, speciellt inom den finansiella sektorn. Gemensamt för dem alla är dock att de bygger på sannolikhetsberäkningar av historiska data. Vad mig beträffar så kan man inte beräkna risk, man kan bara göra en sannolkhetsberäkning av en eller flera faktorer. Teoretiskt kan man ”beräkna risk” men jag varken investerar eller lever ett liv i teorin. Riskberäkning kan bara bli ett teoretiskt räknestycke och inget annat.

Medveten eller omedveten om risker

Jag blev däremot intresserad av att förstå varför vissa av oss tar risker och andra inte, och varför det är så. Det väckte mitt intresse när jag insåg att folk i min omgivning trodde att jag kunde något om att beräkna risk, bara för att jag investerar en del och tar risker.
Jag skulle vilja påstå att jag är sugen på resultatet, och är beredd att ta de risker som finns i sammanhanget. Jag behöver inte känna till riskerna i detalj för jag är tillräckligt medveten för att fatta att det är en risk med allt som har med framtiden att göra. Varje gång man i detta nu, investerar i att det skall bli på ett visst sätt sedan, så tar man en stor risk. Vi vet att allt kan hända och om framtiden vet ingen.

Kan det vara så att jag tack vare min barndom och uppväxt alltid har haft det så. Att jag alltid har tagit risker för att jag har varit sugen på något och att jag därför har lärt mig att vara med risk? Ja, jag tror faktiskt det. Jag förhåller mig till människans samtliga förmågor som muskler. Muskler som man kan träna upp genom att använda dem. Några har jättestora muskler i att stå ut med förnedring och elakheter. Andra har stora muskler i att ta ansvar och be om ursäkt. Ytterligare andra har stora muskler i att förlåta och ge stöd till andra osv. Kan det vara så att förmågan att kunna agera för att man är sugen, för att man vill trots risk, är en muskel som man kan bygga stark precis som alla andra mentala muskler?

Jag är som sagt övertygad om det men då anmäler sig en indikator. Nämligen den att eftersom risken är lika för alla, då borde de som har stora muskler i att kunna agera trots risk, faktiskt förlora oftare än andra och misslyckas oftare än andra. Kan det vara på det sättet också?
Återigen svarar jag ja på detta. Det finns många många exempel på framgångsrika människor genom historien som försöker få oss att förstå, att de har misslyckats med fler saker och haft större sammanbrott bara det senaste året, än vad de flesta andra har under en livstid.

Att misslyckas ofta är en säker väg till framgång

När jag tittar tillbaka på mitt liv så inser jag att så är det verkligen. Jag har misslyckats med fler och större saker än någon annan av de personer som jag just nu känner. Jag har förlorat större summor pengar, fått sparken, misslyckats med stora projekt och på en rad olika sätt tagit tuffa nederlag under mitt 60-åriga liv än de flesta andra som jag känner eller har hört talas om. Jag menar med bestämdhet att det är så som t ex Michael Jordan menar när han säger:
Jag har missat över 9000 skott under min karriär. Jag har förlorat över 300 matcher. 26 gånger har jag blivit anförtrodd med det matchavgörande skottet, och missat. Jag har misslyckats om och om igen under mitt liv och det är därför som jag har den framgång som jag har.

Pelé den legendariske fotbolssspelaren uttalade sig på liknande sätt när han menade att han ser ut att vara så skicklig bara för att han chansar mer än dubbelt så mycket som alla andra så när han lyckas med något, då ser det ut som att han kan allt.
Den fantastiske idrottscoachen, professorn och psykologen Willie Reilo studerade detta med risk i många år och han har skrivit flera böcker på ämnet. ”Bäst när det gäller” är nog en av de mer kända böckerna. Hans forskning och hans teser i frågan bygger på samma principer som jag delar med mig av här. Han menar att graden av vinster och framgångar står i direkt relation med förmågan och villigheten att ta risker.
Han har en berömd modell på detta som vi förr om åren använde i våra utbildningar på Balansekonomi. Den bygger på att sänka golvet för att kunna höja taket, där då golvet handlar om riskbenägenheten och taket handlar om nivån av framgång.

Träna på att missa

Min slutsats efter att ha umgåtts med denna fråga ett tag, är att istället för att lära dig en teoretisk övning till så handlar det om att plocka upp hantlarna och faktiskt skrida till verket och ta risker. Formeln ser ut så här:

Sträva efter att undvika misslyckande med alla tillgängliga medel utom att vara passiv – Du vill verkligen inte skapa misslyckanden i tron att det skulle bygga muskler kring risk, det går inte. Agera som vanligt, var rädd, var sugen, var medveten, var vad som helst utom försiktig och passiv.

Samla guldkornen och lär dig något – I händelse av misslyckande eller stort nederlag, när du känner dig slagen, var självrannsakande men inte självkritisk. Kalla en spade för en spade, skyll aldrig på omständigheter eller på andra. Du tog risken, du misslyckades, nu är det över!

Hushåll med din tid och din energi – Du vet att förr eller senare måste du komma över din smärta, ditt lidande och din självömkan, så gör processen så kort du kan. Ta din tid men dra inte ut på den. När du blir trött på att ligga i diket och tjura så res dig upp, borsta bort gruset på knäna och börja gå igen.

Berätta för andra och dela med dig av det du känt och det du har lärt – Delandet är den viktigaste delen i läknings- och läroprocessen. Delandet är också det sista steget i processen. Håll på med det en god stund och notera hur du för varje gång du delar med dig, kan göra det mer och mer fritt, mer och mer lätt.

Nu har din muskel tränats upp, nu har du tagit ett konkret steg mot ett rikare liv med helt nya resultat för det är så man tränar sina mentala muskler. Det finns inget annat sätt att på riktigt göra detta med risk till en hanterbar faktor i ens liv.

Man kan leva teoretiskt också men det bygger absolut inga muskler alls. Det blir som sagt bara en teori och vem vill ha levt sitt liv rent teoretiskt men inte i praktiken?

Kommentera och diskutera gärna detta och många andra ämnen och frågor i Facebookgruppen ”ett rikare liv”. Vi ses där!