Just nu undersöker vi ämnet ”Risk” här på Ett rikare liv. Risk har definierats som ”Den medvetna interaktionen med det som är osäkert. Det osäkra är potential, oförutsägbarhet och utkomster som inte går att kontrollera. Risk är en konsekvens av de aktioner som tas trots att osäkerhet är närvarande.

Livet är oförutsägbart

Då tänker jag att livet är just så: Oförutsägbart! Risk är alltså det vi alltid tar när vi agerar i ett område som är oförutsägbart. Eftersom det enda vi vet om framtiden är att det i alla fall inte kommer att se ut som idag så är det alltså riskabelt att leva. Riskabelt i meningen att vår interaktion med världen kan skapa positiva och negativa resultat. Med andra ord så kommer ditt liv att förändras av de beslut du tar, de beslut du inte tar och hur dessa samspelar med vad som händer i universum i övrigt.

Vissa aktioner UPPLEVS mer riskabla

Just detta kanske vi inte blir så mycket klokare på. Läser man vidare kan man läsa om risk att ”Hur vi uppfattar risk är vår subjektiva bedömning av hur allvarlig och hur trolig utkomster är och varierar från person till person. Varje sak vi gör eller underlåter att göra medför någon form av risk, men vissa aktioner upplevs mer riskabla än andra.”

Subjektivt

Här blir det riktigt intressant för mig! Varför upplevs vissa aktioner som mer riskfyllda än andra? Är det verkligen så att vi upplever risk baserat på ”allvarlighet och trolighet”? Är det kanske snarare så att vi upplever risk i huvudsak som resultatet av ”subjektiv bedömning” som i allt väsentligt baseras på rädslor?

Mina rädslor saknar logisk risk

Är det, så som jag misstänker, att rädslor tolkas som riskmedvetenhet? Då kan vi verkligen inte lita på våra rädslor. Vi är ju som regel rädda för helt fel saker. Jag är livrädd för att åka ”Fritt Fall” på tivoli men orädd för att köra bil. Det finns ingen som helst logik i den känslan.

Vi är rädda för det vi kan föreställa oss

Jag såg en dokumentär som en gång som påstod att vi är rädda för det som vår hjärna lätt kan skapa hemska bilder av. Man drog exemplet att det dör otroligt många fler av att trilla omkull på en trottoar än det där i flygolyckor, men människor är mer rädda för att dö i en flygolycka än att dö på söndagspromenaden. Dokumentären hävdad att det berodde på att vi matas med hemskare inre bilder vid flygkrasch. Ingen skulle sticka ned handen till en morrande hund, men många drar ned en kniv i brödrosten när brödskivan fastnat. Nästan ingen dör av hundbett, ganska många dör av elchock från brödrostar… ja ni fattar grejen.

Sammanblandning

Så vart är jag då på väg med allt detta? Jo, min spaning är att vi blandar ihop rädsla med risk och sedan tror vi oss undvika risk när vi i själva verket undviker rädsla. I mitt eget liv har jag urskiljt detta i området av finansiell ekonomi. Vad har jag EGENTLIGEN för risker. Många skulle säga att jag tar stora risker. Jag har ingen fast anställning. Jag investerar mycket pengar i projekt som baken skulle kalla ”högriskprojekt”. Jag är inte negativ ens till att investera lånade pengar osv. Men om man vill kan man vända på den frågan och säga ”Vad är det egentligen jag riskerar?”

ICA

I mitt fall så har jag en sådan uppsättning talanger så att den reella risken för att jag över tid inte skall kunna hitta en inkomst är ganska liten. Om alla projekt skulle gå åt skogen skulle jag högst troligen kunna få kassajobb hos min lokala ICA-handlare. Möjligen skulle jag kunna hamna i en situation där jag samlat på mig en massa skulder som jag inte kan betala tillbaka men å andra sidan kan man ju i Sverige inte ta mer för återbetalningar än vad min ekonomi tillåter. Det är därmed väldigt liten risk att det inte skall finnas pengar till mat och husrum i mitt liv.

Prestige

Jag frågar mig ”Vad är det värsta som kan hända om detta visar sig vara ett uselt ekonomiskt beslut?” och svaret är just att jobba på ICA och överleva på 8 000-12 000 kronor per månad. Intressant att noter är då att mitt påhittade värsta-scenario är väldigt många människors liv. Så vad har jag då egentligen på risk? Jo, mitt svar är ”Prestige”. Jag ser nämligen framför mig att när jag sitter där på ICA så kommer folk känna igen mig och komma fram och fråga ”Var det inte du som gjorde Lyxfällan och som utbildade tusentals människor i hur man får ett rikt liv?” och det är egentligen den prestigeförlusten som är den enda beräkningsbara riktiga risken som jag utsätter mig ekonomi för.

Värdig risk och rädsla

Det finns en skola som vi har sponsrat i Afrika och när de frågade eleverna om det fanns nått vi kunde göra för att göra skolan ännu bättre så sa de att de önskade sig ett staket runt skolgården. Staket? tänkte vi? Ska vi hålla på att lägga pengar på utsmyckningar? Men det visade sig att de ville ha ett staket så att de inte riskerade att bli uppätna av lejon på rasten. Det mina damer och herrar, det är risk på riktigt. Att tvingas släppa på prestigen och visa att man är dödlig och kan misslyckas som alla andra…det är inte mycket till risk att hänga i julgranen.