Tacksamhet är ett favorit område för mig. Dels för att det känns för himla bra i kroppen, som att vara kär, och för att det får mig att träna på att vara närvarande till mitt liv här och nu. Och jag har tränat mycket de senaste åren på att vara närvarande i min kropp med mina känslor.

Att dö en smula

För ca 4 år sedan så fick jag diagnosen Parkinson sjukdom, mitt liv fick en trävändning och allt som jag gjorde, alla mina ambitioner, visioner, drivkrafter, identiteter och livslust tog slut. Det kändes som att dö en smula. Jag blev rädd och förvirrad och under första året så var det bara kaos och kris. I allt detta så hade jag företag att ta hand om, relationer att vårda och mig själv att förstå, ja det var en omvälvande tid för mig.

Ta mig till tacksamhet

I den utbildning som jag är grundare till och arbetat med i många år, Balansekonomi, så har vi ett avsnitt i utbildningen som heter tacksamhet. Där ger vi bort ett annat sätt att tänka på tacksamhet.
Vi menar att du kan ta nästan allt du har i ditt liv och se tacksamhet i det. Tex. Jag är tacksam för att jag har en sida i mig som är dömande för det ger mig möjlighet att träna ödmjukhet. Det var ju lätt att säga men nu var det upp till bevis. Nu hade jag en chans att ta min egen medicin.

Jag visste intellektuellt vad och hur man arbetar med tacksamhet, men jag hade inte riktigt förstått i vilken grad tacksamhet kunde ändra hela min syn på, mitt förhållningssätt till, mig själv och min kris.

Stanna upp i livet

Första utmaningen var att stanna upp i livet och ”ta in” vad var det som egentligen pågick? För mig att stanna upp, som varit en person som i hela sitt liv varit i fart och gjort en herrans massa saker, blev som en helt ny värld. Min identitet var entreprenör med drivkrafter som ”hur svårt kan det vara”, ett varande med mycket energi och en oresonlighet i att uppnå resultat och visioner.

Första steget till tacksamhet är att stanna upp i livet och ”ta in”. Jag fick lära mig hur ”man” verkligen gör för att vara närvarande till nuet. Inte bara som en snabb reflektion, hur känns det nu då, utan över tid lyssna på mig själv i tysthet. Jag började en ny undersökning med närvaro och lugn som fokusområden. Närvaro är grunden för tacksamhet, utan närvaro har jag inte en möjlighet att känna tacksamhet.

Nya uppgifter att lösa

Andra steget blev att vända på det som jag upplevde som svårt och orättvist. Varför jag? Varför Parkinson, denna fruktansvärda sjukdom, till att se hur jag kan dra nytta av min sjukdom. Hur kan jag tom vara tacksam för att jag fick den? Hur kan jag skapa ett rikare liv med allt detta?

Jag tror att jag skapar min lycka i mina tankar. Hur jag tänker och vad jag tänker på, ger vad jag känner och upplever. Jag började på allvar uppmärksamma hur jag tänkte och förhöll mig till mina tankar. Jag började ställa mig andra frågor till mig själv som hjälpte mig ha fokus på det som fungerar. Vilka fördelar kan jag skapa för mig själv i min situation? Hur kan jag bli lyckligare? Hur kan jag bli starkare? Hur kan jag bli mer effektiv, osv. Dessa frågor tillsammans med grundfrågan, hur kan jag vara tacksam för att jag fått min Parkinson? dessa frågor blev min hemuppgift att lösa.

Ett rikare liv

I dag 4 år senare, så glömmer jag ibland bort att jag inte är helt frisk 🙂 Bara där har jag ett ”ton” med tacksamhet. Sjukdomen äger inte mig, jag är ett med den. I dag är jag varje dag tacksam till min tid, min energi och mina relationer.

Jag är tacksam för att jag har min Parkinson för det får mig att vara närvarande varje dag, till vilket rikt liv jag har. Jag är tacksam för att jag tar mig tid att ta in hur solmogna jordgubbar smakar. Jag är tacksam för att ha tid med att inte bara titta på bilder på mina barnbarn, utan också känna efter hur mycket jag älskar dem och hur mycket mer tid jag kan spendera med dem. Jag är tacksam för att jag är mer snäll mot min fysiska kropp i dag, vårdar den med träning och bra mat, samt en massa kärlek. Jag är tacksam för att jag fick möjlighet att ”välja om” mitt liv.

Skapa tid för det som är viktigt

Min lista på tacksamhet tack vare min sjukdom är lång. I den fysiska verkligheten har det inte hänt så mycket nytt, det är i mitt sätt att tänka och känna som förändringen har skett. Detta nya sätt har medfört så mycket värdefulla upplevelser, tid till nygamla relationer och upplevelsen till närvaro. Ett exempel där jag är sjukt tacksam för möjligheten som skapades tack vare Parkinson är att jag tar mig tid till att återuppta viktiga relationer som jag har haft i mitt liv.

Tack Parkinson för att du påminde mig om hur viktiga mina vänner är för mig. Jag har tagit kontakt med mina barndomskamrater och återupptagit relation med dem. Stor tacksamhet.

Min förhoppning är att du också skall kunna skapa tacksamhet i ditt liv. Med allt du har och inte har så har du förmåga till att kunna skapa ett upplevt rikt liv.

Kommentera och diskutera gärna detta och många andra ämnen och frågor i Facebookgruppen ”ett rikare liv”. Vi ses där!