Ett sätt som jag tänker kring risk är att risk är lika med fara eller hot, potentiellt misslyckande eller annan form av nederlag.  Det stämmer dock inte riktigt eftersom det krävs något mer för att urskilja risk. De flesta faror och hot som finns i världen upplever vi ju ingenting om. Det finns många faror och många potentiella hot i världen som vi inte upplever som någon risk.

Hur beter sig risk?

Risk blir det först när jag tar mig an att möta denna fara eller trotsa detta hot. Upplevelsen av risk är direkt kopplad till mitt engagemang i någonting där utkomsten är dels oviss och dels innehåller någon form av negativt eller skadligt moment. Risk föreligger inte längre när fakta finns, när utkomsten är given eller när utkomsten redan har hänt. Risk kan bara bli aktuell när hot och faror ännu inte har hänt, när de ännu ligger i framtiden.

Risken för krig upphör i samma ögonblick som kriget uppstår. Risk för sjukdom upphör i samma ögonblick som man blir sjuk. Risken för bakslag upphör samtidigt som bakslaget sker och risken för att förlora upphör när man förlorar osv.

Givet detta så tänker jag att risk är helt enkelt ordet för den osäkerhet som finns i fråga om den givna utkomsten från något som ligger i framtiden. Risk är ju dessutom en subjektiv bedömning av den osäkerheten. Den som är mer osäker upplever mer risk än den som bara är lite osäker.

Kommer det att regna i helgen om en vecka?

En erfaren meteorolog kan med väldigt stor säkerhet svara på den frågan utan att känna någon större risk med att det skulle visa sig att det är fel. En erfaren meteorolog skulle våga lita på sitt beslut i den frågan och gå vidare med förberedelser inför helgen baserat på bedömningen i fråga.

En helt oerfaren person, eller en rent generellt ängslig person som lägger stor vikt vid vädret upplever mer eller mindre alltid risk för regn eller dåligt väder. Man vet aldrig helt enkelt så;

”det kan mycket väl bli regn till helgen”

Så risken för regn i helgen, är den olika stor beroende på vem som bedömer den eller finns det en faktisk risk som man kan urskilja och mäta här? Nej, den faktiska risken för regn är givetvis den samma men den upplevda risken är väldigt olika beroende på en rad subjektiva saker.

Den emotionella risken

Jag menar att det finns en helt övervägande del av risk som är subjektiv och som jag kallar för den emotionella risken. Den emotionella risken är betydligt mer styrande i våra liv än den relativt sett marginella egentliga risk som föreligger. Allting som har med framtiden att göra är osäkert och då någonting är osäkert, då finns det ett moment av risk.

Det omkommer och skadas fler människor i trafiken med bilar inblandade varje år, än det gör på flera år i sammanhanget av t ex flyg. Det hindrar dock inte människor från att uppleva den emotionella risken med att stänga in sig i en plåttub som hålls uppe i luften tack vare en rörelse framåt som i sin tur är 100% beroende av att motorerna fungerar. Den upplevda emotionella risken överträffar den faktiska risken med många hundra gånger för en del människor.

Den upplevda emotionella risken med att prata inför en stor grupp eller hålla tal, sjunga publikt osv. För en del människor är detta på riktigt förenat med en risk, men det är det så klart inte på riktigt.

Risk är en känsla

Så vad mig beträffar så är risk en högst subjektiv emotionellt betingad känsla. En känsla som precis som alla andra känslor, kan skrämma oss och få oss att kämpa hårt för att slippa uppleva. En känsla som precis som andra känslor, kan vara något vi längtar efter och vill uppleva mera av. Vi söker faktiskt risk i betydligt högre utsträckning än vad vi kanske tänker på.

En känsla som likt många andra känslor upplevs bäst tillsammans med andra. Andra som delar samma känsla och tillsammans blir känslan starkare och starkare för den förenar oss och vi kan elda upp varandra. En känsla som för en del människor är förknippad med skam och man vill absolut inte dela den med andra, kan av andra vara något man absolut vill prata om och uppleva ihop med andra.

Vissa är vana vid att känna kärlek, blir berörda och har ett förhållande till den känslan som de klarar av att dela med andra och prata om. Andra känner skam och vill undvika exakt samma känsla. Precis så är det med känslan av risk också. En del söker den och vill känna den, dela den med andra och prata om den efteråt. Andra är rädda för den känslan, vill dölja den och inte visa att de har den.

Hur kan jag sänka risken?

En annan sak kopplad till upplevelsen av risk är att den står i direkt relation till kunskap och förmåga. Ju mer jag känner till om en sak, eller känner mig trygg i min egen förmåga, ju lägre risk upplever jag. Ganska självklart eftersom jag inte tillskriver hoten samma höga värde och jag förstår de risker som finns på en logisk och medveten nivå, snarare än som fria fantasier.

Så kunskap, erfarenhet, förmågor och logik är bra motmedel eller balansvikter till den emotionella risken som man upplever i avsaknad av dessa motvikter. Man kan lära sig mer om någonting, man kan testa saker under säkra former eller med lägre insats. Som Warren Buffet sa;

”att prova vattendjupet med båda fötterna är ganska korkat”

Trots det finns det de som gör det och om de då inte sorterar in i kategorin korkade, då är det för att de älskar risken.

Risk bör man ha respekt för, men inte vara rädd för. Det finns vissa risker som är självklara så som t ex risken för att man är slarvig och övermodig, eller risken för att man bara helt enkelt är ouppmärksam. Även de mest riskbenägna vidtar åtgärder för att minimera risker. Inte ens de som är vana och rutinerade fallskärmshoppare hoppar med bara en skärm. Inte ens erfarna och rutinerade flygkaptener hoppar över checklistorna.

Säkert risktagande för bästa upplevelsen

Då finns det sätt att skydda sig mot den så kallade mänskliga faktorn och ett av sätten är att underkasta sig strukturer och rutiner, checklistor och dubbelkommandon. Även detta finns i alla möjliga områden som t ex flygplanskaptener, dykare, börshandlare och i hundratals sammanhang inom sjukvården, det militära, rymdindustrin osv. Man minimerar risken genom att flytta bort så mycket man kan från det mänskliga omdömet.

Jag tänker att när vi skapar så säkra system som vi kan kring att ta risker, det är då vi på riktigt kan uppleva risk som något positivt. Vi gillar nämligen alla risk i viss mån, en individuell nivå för risk. Det finns de som tar stora risker mest hela tiden för att det är vad de går igång på och får adrenalinpåslag av. Andra upplever adrenalinpåslag av att gå mot röd gubbe på en i övrigt trafiktom gata. Vi är alla olika i förhållande till risk i fråga om nivå och utmaning, men vi söker alla spänning som en del av våra grundläggande behov på något sätt. En del får sin kick bara av att byta från Coop till Ica när de handlar sin mat.

Hur upplever du risk?

Vissa hoppar fallskärm och/eller bestiger berg utan vidare men de vågar inte be sin vän om hjälp med ett personligt problem. Andra tar risker i sina relationer, utmamar sig själva och andra, provar nya saker mest hela tiden men hålla ett tal i en större församling det är inte att tänka på, osv. Vi upplever risk olika helt enkelt.

Personligen tycker jag att risk är kul, jag tror att risk är viktigt och jag mår bra av att ta risker. Jag tar risker som är lagom för mig, precis som alla andra. Jag upplever att jag får energi och mår bra av att ta risker och lyckas och jag är helt övertygad om att vi bara kan bli framgångsrika genom att ta risker för det är bara genom att ta risker som vi når nya typer av resultat.

HP på den tiden de hette Hewlet Packard hade som vision i sammanhanget av R&D, dvs deras utvecklingsavdelning att de inte ville lyckas med mer än 60% av deras utvecklingsprojekt. De ansåg enligt utsago att om de lyckades med fler projekt än så, då tog de för få risker och då var hela deras framtid i fara.

För mig har det väglett mig en del i mitt liv och jag har därmed tränat mig på att förhålla mig till risk på ett rationellt och balanserat sätt där jag vet att oavsett, så kommer jag att lyckas och lära mig något, eller så kommer jag att misslyckas och lära mig något. Vinst i båda fallen alltså.

Undersök ditt förhållande till risk!

Jag menar att det är med risk som med alla andra känslor, att vi mår bra av och utvecklas av, att bekanta oss mer med den känslan. Vi lär oss mer om oss själva och vi växer i samma utsträckning som vi lär oss att vara med våra känslor, inte vara rädda för dem och inte låta oss styras av dem.

Hur tänker du att du, på din skala, kan sträcka dig lite längre i fråga om risk?
Vad kan du göra och ta dig an för att bli mer bekant med känslan av risk?

Hitta på något och gör det så får jag höra om det på Facebook i vår grupp där. Låt oss undersöka risk tillsammans.