Idag tänker jag på det här med grupper. Inte minst MIN relation till grupper. Den kan nog sammanfattas som ”ambivalent”. Jag ser att styrkan ligger i tillsammans. Inget stort har någonsin utförts av en enskild person skrev en av de andra bloggarna här. Jag kan tillägga ”inget litet heller”. Det är i tillsammans med andra som magin uppstår. Det vet vi nog alla.

Det är väl skillnad på ”tillsammans” och ”grupper”?

Nu är ju inte ”tillsammans” och ”grupper” riktigt samma sak tänker jag. Visst är det väl så att en grupp är en sorts återkommande gemenskap. Om vi, till exempel, alla dansar på nattklubben i kväll så dansar vi tillsammans. För att vi dessutom skall kunna anses vara en grupp i ordets rätta bemärkelse så behöver vi nog vara samma sammanslutning av människor som går ut och umgås löpande. I alla fall är det så jag kommer att definiera ordet ”grupp” i denna fundering. Det finns då en enorm kraft att hämta i en grupp. En trygghet och känsla av att vi är lika och vill samma saker. En möjlighet att känna oss trygga nog att släppa garden och vara en bättre version av oss själva.

Påverkansgrupp

Vi brukar ibland slänga oss med ordet ”påverkansgrupp”, dvs de människor som du omger dig med löpande. Det är den grupp som därmed direkt och indirekt påverkar ditt sätt att tänka. Min upplevelse av detta är att det mer eller mindre styr hela mitt liv. Jag kan ärligt säga att jag inte har någon aning om vem jag skulle vara idag om det inte vore för de människor jag under en lång tid har haft omkring mig. Hade det inte vart just den gruppen skulle jag helt säkert tänka andra tankar, göra andra saker, ha andra resultat, uppleva andra saker, värdera världen annorlunda osv, osv.

Fokus hamnar ofta på ”hjälten”

Ni kan inte tro hur många gånger i intervjuer som jag försökt berätta om gruppen. Jag har så mycket gott att säga om vi-et och tillsammans-skapet. Jag berättar att jag ”lärt mig det här” eller ”inspirerats att utveckla det här” eller ”med vänner tränar på det här”. -Va? tänker du. –De artiklarna har jag inte läst! För det är just det som är grejen, ingen vill skriva om det team som står bakom utvecklandet av en idé. Kanske vill ingen läsa att experten inte alls är någon lysande stjärna. Att han snarare är en spegel som kastar ljuset han omger sig med vidare. Alla vill prata om hjälten, ingen vill prata om teamet… nåväl det är en annan bloggpost kanske…

Så varför är jag då ambivalent till grupper? Jo, det ligger i att gruppidentitet kan få oss att sluta tänka och köpa en grupps färdiga tankepaket. Och färdiga tankepaket är alltid en förenkling, nästan alltid fel och sällan till nytta.

Vill jag verkligen vara ”svensk”?

Jag vill inte tillhöra gruppidentiteten ”Svensk”. Inte för att jag inte är stolt över mycket svenskt eller är tacksam över vilken gåva det är att vara född i detta land. Mitt problem med att identifiera mig med ”Svensk” är att som ett brev på posten kommer en färdig identitet om vad som är typiskt svenskt eller väldigt osvenskt. Jag är en stolt man, är född i skorpionens tecken, njuter av Stockholm, jobbar som coach, utbildar på Balansekonomi, hejar på MFF, investerar i guld, handlar på ICA, har barn osv. osv. Frågan är dock i vilken mån jag vill stänga av min kreativa, sökande och ifrågasättande hjärna och underordna mig färdiga paket. Paket som ”Typiskt karlar”, ”en riktig 08”, ”sådär coachande hela tiden”. Vill jag begränsa min möjlighet att agera till det som Balansekonomer, MFF-are, affärstyper och småbarnsföräldrar gör?

Ibland vill jag, ibland vill jag inte

Svaret är nog kanske att ibland vill jag gömma mig och förenkla och bland vill jag aktivt välja. Ibland vill jag vila i gruppen och säga att jag gillar att vara en talare för att ”Vi skorpioner har intensitet och passion med överväldigande känsloyttringar”. (Googlade det). Ibland är det skönt att bara glida med i chartergruppen eller fredagsfikat. Ofta känner jag dock nackhåren krulla när jag ser mitt och andras fria tänkande smita ut genom bakdörren. Det stör mig att se den omedvetna viljan att var en del av gruppen ta över vårt ansvar för våra fria val. Helt klart ambivalent alltså! Gruppen har verkligen byggt mig men det känns läskigt att skylla på gruppen.