Att vara tacksam har enligt forskningen visat sig bidra till lyckligare relationer, bättre hälsa och ökad livskvalitet. Hur kommer det sig då att många av oss har så svårt att uttrycka vår tacksamhet? För min egen del har jag precis knäckt koden till detta och nu har jag skapat hållbara rutiner som håller mig på banan inom området. För det är jag otroligt tacksam.

När jag gick utbildningen ”Du och Din ekonomi” för ett tag sedan kom jag i kontakt med ordet tacksamhet på ett helt nytt sätt. Nämligen som en viktig känsla att ha tillgång till för att kunna uppleva ett rikare liv. Idag är detta ett begrepp och en känsla som är otroligt viktig för mig för att jag ska känna mig tillfreds, lugn och lycklig.

Av någon anledning har tacksamhet som känsla provocerat och utmanat mig i hela mitt liv fram tills för en tid sedan. Det är en känsla som har funnits där skvalpandes i mitt bakhuvud och som har känts otroligt läskig. Jag har aldrig riktigt förstått varför jag har upplevt det som svårt att känna och uttrycka denna känsla. När jag gick utbildningsprogrammet Du och Din ekonomi bestämde jag mig för att börja förhålla mig till tacksamhet på ett annat sätt än tidigare. Jag såg att de personer jag mötte som var tacksamma och som kunde uttrycka detta kändes väldigt levnadsglada. Det gjorde mig nyfiken att prova någonting nytt.

Jag har därför de senaste åren, steg för steg, börjat öva mig i att känna och uttrycka min tacksamhet. Att vara nybörjare inom detta område har lärt mig en hel del om mig själv. Det har inte alltid varit enkelt och det har medfört en hel del frågor, vissa djupare, andra mer ytliga.

Hur är det för dig? Hur ofta säger du tack? Till dig själv. Till din partner. Till någon du inte känner som oväntat gör dig en tjänst. Eller hur ofta fylls du av känslan av tacksamhet?

Varför jag kände att jag ville ta upp just detta ämne, tacksamhet, är för att vi alla har tillgång till att känna tacksamhet och att säga tack. Varje dag. Och det behöver inte vara svårt och det kostar inga pengar.

Förebild inom tacksamhet

En förebild jag har inom området tacksamhet är Charlie Söderberg. Ni kanske har lyssnat på honom eller träffat honom någon gång? En gång berättade han för mig om ett tillfälle när han råkade spilla ketchup på sin vita skjorta och omedelbart brister ut i: ”Jaaaa! Tack! Vilken tur att jag spillde ketchup på min skjorta just idag.” Hans lunchdate undrade givetvis vad som pågick och sade: ”Va?… Vad menar du?” ”Jo, svarade Charlie, mitt möte efter lunch blev inställt så nu hinner jag hem och byta skjorta”.

Vid det tillfälle när Charlie berättade detta för mig tänkte jag tyst för mig själv: ”det där var otroligt pretentiöst, att säga tack när man spiller ketchup på sig, det är väl ingenting att säga tack för…”. Idag tänker jag tvärtom. Vilken magisk gåva att även vid ett sådant tillfälle kunna se det ljusa i situationen, precis som Charlie då gjorde.

Denna berättelse har ett så mycket djupare budskap än spilld ketchup. För mig handlar den om en attitydförändring som jag till en början hade otroligt stora utmaningar att genomföra. Jag har arbetat mycket de senaste åren med att varje dag öva mig i tacksamhet, huvudsakligen genom att jag innan jag ska sova, så säger jag tack i en liten ramsa jag har skapat. Det har jag gjort nu i drygt 700 dagar i följd. Nu börjar det ge resultat. Det går inte många dagar nuförtiden när jag inte känner tacksamhet i min kropp. Det är en otrolig känsla och den stärker mig oerhört gällande min känsla av att jag lever ett rikare liv.

Hur är det för dig? Har du lätt för att säga tack eller känna tacksamhet? Vad är ditt förhållande till tacksamhet?

Varför blir många av oss så provocerade av ordet tacksam?

Ett tag skrev jag ofta #tacksam i mina inlägg på Facebook och Instagram när jag kände mig tacksam. Om ni bara visste hur många intressanta samtal jag har haft gällande min #tacksam under sena kvällar när mina diskussionspartners har varit lite salongsberusade och kanske lite mer frispråkiga än vanligt. Samtalen har ofta inletts med: ”vad kul att du verkar må så bra nuförtiden” MEN ”vad är det här för grej med #tacksam?” – ”vad är du så himla tacksam för?”.

Vad är det ett tecken på tänker jag då? Varför har många av oss så svårt att säga tack och/eller känna tacksamhet? Och framför allt, varför blir vi provocerade när någon vi känner uttrycker sin tacksamhet? Är det inte ”creddigt” att vara tacksam i Sverige? Är det ”creddigare” att vara lite missnöjd i vår kultur? Vad tror du?

Några sköna fakta om tacksamhet

Och nu till det, enligt mig, bästa i området tacksamhet – forskningen (publicerad på forbes.com) jag har stött på i sammanhanget pekar nämligen i en och samma riktning. Människor som känner tacksamhet och är positiva:

  • har bättre självkänsla, lever längre och har lyckligare relationer
  • upplever inte depression och ångest som lika vanligt förekommande
  • hanterar stress bättre
  • har bättre hälsa
  • presterar bättre, tjänar bättre och mår bättre på sin arbetsplats
  • gör andra människor gladare och blir därmed bättre bemötta
  • är mer kreativa, öppna för nya förändringar och för nya intryck

Mitt rikare liv med hjälp av tacksamhet

När jag slutade att fundera på huruvida tacksamhet och att säga tack spelar en avgörande roll i mitt välbefinnande och bara kapitulerade för att det helt enkelt spelar en helt avgörande roll, började jag njuta, säga tack oftare och känna efter vad jag är tacksam för just idag. Sedan berättar jag alltså det för mig själv innan jag går och lägger mig (ibland skriver jag även ner detta). Då ökar jag chanserna till att jag sover bättre och vaknar lite piggare och lyckligare än jag gjorde morgonen innan. Inte så svårt, eller hur!

Så med de orden säger jag tack och jag känner mig tacksam att just du har tagit dig tiden att läsa just denna text om tacksamhet. Tack!