Min spaning i sammanhanget av tillsammans, som är det tema vi pratar i och undersäker om just nu här i Akademin, är att tillsammans kräver lite mer av oss människor än att göra saker på egen hand. I vart fall vid en första anblick.

Vi behöver andra och varandra

När jag ser tillbaka på alla de situationer där människor har svårt för att jobba ihop med andra eller rent av umgås med andra, så hänvisas det nästan uteslutande till att det kostar tid och energi. ”Det går fortare om jag gör det själv” eller ”jag orkar inte” är oftast de svar jag får när jag coachar människor till att ta hjälp, prata med andra, vara i relation med andra, städa upp problem eller på annat sätt ta sig till någon form av lagspel eller gemensamhet.

Detta är synnerligen spännande mot bakgrund av att alla vi människor i grunden är djupt beroende av varandra. Både rent praktiskt och konkret i allt vi gör och hittar på i våra liv, men också på nivå av våra väsen som de djur vi är. Vi behöver beröring, vi behöver tryggheten i att bli sedda och hörda, vi behöver andra och varandra. Kan det vara så att vi gör det som verkar enklast på kort sikt och inte är medvetna om att det inte är det som leder till det vi egentligen vill. Kan det vara ett ”haren och sköldpaddan-syndrom” detta med att ta en kortsiktig genväg som vi förlorar på i det långa loppet?

Vad innebär det att vara tillsammans?

Just nu är jag ganska upptagen med fenomenet att vi som folk betraktat, är mer ensamma än någonsin, trots att vi är mer tillsammans än någonsin. Kan det vara så att vi bara tror att vi är tillsammans men att vi egentligen inte är det, och att det är det vi ser i de resultat vi kan notera i våra liv?

Jag tror ju det, för ”tillsammans” som jag ser det, handlar om en rätt hög grad av partnerskap där upplevelsen av tillsammans är den centrala delen. Tänk om det är så att vad man gör och vilka resultat man skapar tillsammans inte är det som är viktigast. Tänk om det är själva upplevelsen av tillsammans som är det viktiga?

Nja, skulle jag då invända, för det är ju oftast så att både vad man gör och resultatet av det man gör som är ramverket för hela ”tillsammansgrejen”. Kan man vara tillsammans ens, utan att ha något meningsfullt att bygga det på?

Hur ser det ut för mig?

När jag tittar i mitt eget liv så kan jag se att jag har en svag muskel i att skapa ”tillsammans” om det inte står på ett görande av någon sort. Resa ihop, jobba ihop, lösa ett problem ihop, äta ihop, ha en vision ihop osv. Givet vem jag är och vad jag jobbar med så är det mängder av människor som vill ha mig i sitt umgänge och göra saker med mig. Det är jag alltid öppen för men jag märker att det blir bara hållbart om det finns något att stå på i det sammanhanget.

Lika sant som det är, lika sant och lika uppenbart är det att det är långt ifrån hela sanningen. Tillsammans är helt uppenbart något mycket större och helt annorlunda än att bara jobba ihop eller ha samma intresse eller äta mat ihop på en middag. Tillsammans är en djupare nivå av partnerskap.

Jag älskar att göra saker tillsammans med andra men ibland när vi gör samma sak, i samma rum och är ihop när vi gör det, så är det inte tillsammans. Det gör mig nyfiken och intresserad för det är här mitt intresse för min spaning vaknar till liv. Nämligen om det är så att vi generellt sett i nationen Sverige är så ensamma, just för att vi har slutat att engagera oss i att vara tillsammans.

Jag vet ju inte ens om detta är ett fakta eller om det bara är en konversation men om jag lyssnar på det som sägs mer och mer i den kollektiva rösten, så är det att fler och fler barn och unga mår dåligt på grund av detta. Sedan länge har fenomenet av psykiska sammanbrott på arbetsplatser och i samhället i stort varit känt, men nu har detta ökat dramatiskt bland unga sägs det.

Är det detta med tillsammans som vi pratar om då kanske?

Jag tror ju det för jag tillskriver det ett enormt värde för oss människor men som sagt, det kräver ett visst mått av engagemang och tid. Engagemang och tid som behöver läggas ner på DEN eller DE ANDRA. Det är där som jag tror att skon klämmer. Kan det vara så att haren i oss stimuleras så till den milda grad att vi håller på att glömma bort vad genuin relation och att göra saker tillsammans egentligen är? Tar vi genvägar hela tiden för att vi inte orkar, vågar eller har kunskapen om hur partnerskap och relationer på en hög nivå ser ut och fungerar?

Vår bildningsnivå när det gäller samvaro, tillsammans, människa och relation är så pass låg att vi helt tappar bort oss själva nu när tempot är dramatiskt högre än det var tidigare. Evolutionen av oss går inte på långa vägar lika fort som evolutionen av teknik och strukturella förändringar i samhället.

Dagens småbarnsföräldrar var med när tekniksprånget togs för ca 35-25 år sedan. Utveckling sker oavbrutet och det upplevs som att det går fortare och fortare men ungefär då, började en ny fas på många olika plan. Sedan dess har begreppet tillsammans ändrats enormt och det kan vara så att vad tillsammans egentligen betyder för oss som individer, inte längre finns med i begreppet när vi pratar om tillsammans av idag?

Ungefär samtidigt började samhällskontraktet falla samman. Det kontrakt som säger att vi alla är beredda att betala en hel del skatt för att få samhället att fungera om vi kan känna oss trygga i att samhället finns där för mig den dagen som jag behöver det. När samhället tydligt visade brister i att hålla sin del av det avtalet blev det mer och mer viktigt för oss alla att se om våra egna hus. Kan det ha påverkat oss även i detta sammanhang, i sammanhanget av ”tillsammans”?

Så får du värde av att vara tillsammans

Tillsammans tar tid, eftersom det kräver att man engagerar sig i upplevelsen hos andra människor på ett sådant sätt att upplevelsen blir delad. Dvs den eller de andra människorna, känner sig hörda, sedda, inkluderade och respekterade i sin upplevelse. När vi gör det, då vågar vi ge, då vågar vi vara i partnerskap på en djupare nivå, då vågar vi lita på att tillsammans, inte bara är att man bor under samma tak, har barnen ihop, jobbar på samma jobb, eller driver ett gemensamt projekt.

Då betyder tillsammans att man är engagerade tillsammans, på riktigt och helheten av tillsammans börjar då att GE tid och energi. Då är värdet av ”tillsammans” och partnerskapet så pass högt hos var och en att upplevelsen av att det tar tid och energi är utbytt mot att det är värt all tid och all energi som man har. Det är därför som det i längden blir lönsamt rent energiekonomiskt, tidsekonomiskt och kanske även finansekonomiskt att investera i tillsammans. Att investera i partnerskap, relationer och konversationer med sin tid, med sin energi och kanske även med sina pengar, för att avkastningen är så viktig för oss.

Vi behöver regelbunden avkastning i form av energi i betydligt högre grad än vad vi behöver avkastning i form av pengar. Investera i ”tillsammans” så har du garanterat hög avkastning i din energiekonomi för resten av ditt liv.