Har du tänkt på hur lätt det är att tacka ja till någon som ber om hjälp. Det spelar nästan ingen roll vad det är, vi människor vill hjälpa andra för att det känns bra att ge och vara behövd. Vet inte hur det är för dig men för mig är det roligare att ge en julklapp än att få. Ge är nyckel till välbefinnande.

Jag klarar mig själv

Jag har under många år varit handledare i Balansekonomi, ett systerföretag till Akademin Ett rikare liv, där jag träffat många tusen människor. En fråga som jag alltid har ställt är hur många av deltagarna som ber om hjälp. Tyvärr är det inte många som ens kommer ihåg när dom bad om hjälp senast. Varför är det så? Är det jantelagen som spökar? ”Ensam är stark” ”inte skall väl jag störa” ja något är det som gör att vi inte ber om hjälp så ofta.

Min mamma fick en hjärtinfarkt för några veckor sedan och hon är 78 år i år, typiskt en generation som inte ber om hjälp i första taget. Det gav sig uttryck på flera olika sätt, som att tassa upp till köket för en kopp kaffe ensam, efter en stor hjärtoperation. Varför? jo, hon tycker så synd om sköterskorna som har så mycket att göra. Jag blev rasande arg/rädd för att hon inte hade bett om hjälp.

Jag själv råkade ut för ett diskbråck 2010 och fick själv upptäcka i vilken grad jag bad om hjälp och hur knökigt det var för mig att be om hjälp. Från att vara en person som bad om hjälp endast när jag verkligen inte kunde själv till att be om hjälp med de mest elementära saker.
Lennart är min man och han var en ängel med tålamod och tillgänglighet för mig. Lennart fick hämta, lämna, lyfta, sträcka sig efter, öppna, stänga och hålla i samt en hel massa andra saker. Det tog ett tag för mig att vara ok med att be om hjälp utan att kunna ge tillbaka.

Ovillkorat givande

Det som jag till slut upptäckte var att jag kunde känna att jag hade en skuld till Lennart. En skuld som handlade om att balansen givande och tagande var i obalans. Vi pratade igenom detta och Lennart kunde trygga mig i att det var en ovillkorad hjälp han gav mig. Tack vare denna period av rygg problem, där jag fick träna mig på att lita på att människor som jag bad om hjälp också hjälpte mig ovillkorat, som jag i dag kan vara mer generös med att be om hjälp. För det handlar om att vara generös till andra med att be om hjälp. Det känns bra för den andra som får hjälpa.

Gör jag själv slipper jag vara beroende andra

Tänk alla mammor och pappor som skall få upp vagnen på bussen och det tar emot och är tungt. Min upplevelse är att de inte ber om hjälp utan det är någon som fråga om dom vill ha hjälp med vagnen. Eller en gammal dam som skall gå över gatan, det är oftast någon erbjuder sig hjälp, eller hur?

Jag reser rätt mycket och ser ofta en kvinna som skall ta ner sitt handbagage från hyllan ovanför stolen, hon når nästan inte upp och den är tung. Ber hon om hjälp? Oftast inte.

Detta är så intressant tycker jag, varför sätter vi mer värde i att kunna själv än att ta hjälp. Vad får vi det att betyda när vi ”behöver” be om hjälp? Jag tror att det handlar om att vi vill känna oss oberoende, att jag klarar mig själv.

Det är stort att be om hjälp.

En av de bästa historier som jag hört som handlar om att be om hjälp var en vän till mig som heter Marie. Hon var då vid denna tidpunkt ensamstående med 3 hemmaboende barn. Hon drabbades svårt av två tuffa bröstcanser perioder med 11 månader mellan insjuknandet. När livet blir så pass tufft så är det lätt att tappa fokus och kontroll på tex ekonomi. När hon till slut vände tillbaka till livet, familj och allt som skall ombesörjas i livet så hade hon en del räkningar som hon låg efter med.

Även fast vi har ett bra system i samhället så kostar det att vara sjuk, både med pengar, tid och energi. Hon hade vid ett tillfälle för många räkningar att betala än vad hon hade pengar.
Så hon bad om hjälp. Hon frågade sina nära och kära om dom kunde hjälpa till med att ta en avi var och betala. Och det fick hon.
Kanske var det den månaden som vände för henne när det gäller att komma ikapp med sin privatekonomi. Så modigt och stort av henne tycker jag. Hur tror ni de som fick glädjen att kunna hjälpa henne kände?

Hade du tagit en elräkning på 1300 kr om du visste din kompis hade det tufft ekonomiskt?

Hade du bett om hjälp med en elräkning på 1300 kr om du satt riktigt illa till ekonomiskt?

Vad skulle hända i värden om vi tog oss an att be om hjälp oftare, som en generös handling till våra medmänniskor?

Tack för att du läste denna artikel det bidrog till mig.

Pia Göthe