Är du tillräckligt egoistisk?

5 februari, 2019

De senaste sex åren har jag funderat en del på vad som är egoistiskt och inte och hur jag själv förhåller mig till ordet egoistisk. Nästa hela mitt liv har jag haft en relation till detta ord som inte har varit positiv eller bidragande i mitt liv. Jag har satt en stolthet i att inte vara egoistisk och jag har kunnat använda samma ord som ett skällsord när jag har mött människor som jag har upplevt som just egoistiska. Så är det inte längre och låt mig berätta varför.

Under många år var mitt fokus att ta hand om alla andra före jag tog hand om mig själv. Jag lade mycket tid, kraft och energi på att min omgivning skulle må bra. Jag försökte lösa konflikter mellan nära och kära och mellan kollegor. Jag försökte även lösa konflikter som jag egentligen inte påverkades av annat än att jag visste om att de fanns. Jag var den där typiske diplomaten som alltid hittade argument å ena sidan och å andra sidan. Jag kunde lyssna, förstå och förklara varför de olika parterna inte förstod varandra. Till slut orkade jag dock inte längre. All min energi gick åt till att försöka spela hjälte och lösa alla andras problem och konflikter. Jag blev beroende av att bli ombedd att lösa andras problem men jag löste aldrig mina egna problem. Till slut blev situationen ohållbar och jag kapitulerade.

Droppen som fick bägaren att rinna över

Som inom så många andra områden behövde jag nå min egen botten för att inse att mitt fokus på att inte vara egoistisk och aldrig sätta mig själv och mina egna behov i första rummet, inte var bra för mig. Det var faktiskt en övning med Byron Katies, ”The Work” , som var verktyget som hjälpte mig att bli klarsynt i frågan. Jag hade själv satt mig i två riktigt kluriga situationer där jag inte skulle vara. Den ena situationen var arbetsrelaterad där jag var tredje part i en nära familjerelation. Den andra var släktrelaterad, en situation där jag också var tredje part och agerade medlare mellan två nära familjemedlemmar.

När vi gjorde The Work insåg jag att det var jag själv som var roten till min irritation och frustration och att jag var beroende av att agera medlare i olika situationer. På det viset kände jag mig värdig och behövd. Utmaningen låg alltså i att jag blev helt slut och samtidigt inte tog hand om mig själv och mina egna problem och konflikter. Denna modell, att ta hand om andra före jag tog hand om mig själv, var alltså inte ett vinnande koncept för mig.

Vändningen

Så, vad hände då?

En dag insåg jag att jag behövde skruva upp volymen på mina egna behov och bli mer egoistisk.

Jag behövde helt enkelt sätta mig själv i centrum och ta ansvar för att tillgodose mina egna behov. Jag behövde i första hand lösa mina egna problem och konflikter, innan jag tillgodosåg andras behov och löste deras problem och konflikter. Eftersom att jag inte hade övat mig särskilt mycket på detta under mina tidigare levnadsår var jag nybörjare och famlade runt i mörkret en hel del i början. Jag förstod för det första inte riktigt vad jag hade för behov. Jag förstod inte heller riktigt vad jag hade för problem och konflikter. All min tid hade ju gått åt till att fokusera på andra människor och deras livsutmaningar.

Det första jag gjorde var att anmäla mig till en kurs i självledarskap. Det var läskigt, utmanande och det bästa jag har gjort. Under hösten 2013 spenderade jag två hela veckor på en kursgård  med att lära känna mig själv bättre; förstå mina egna behov, mina egenskaper, mina tillkortakommanden, mina frustrationer och aggressioner och inte minst mina intressen. Detta var ett arbete som jag vill påstå har varit helt avgörande för var jag är idag.

Jag agerade egoistiskt och tog mig tid att sätta mig själv i fokus. Jag tog ”ledigt” från arbetet och familjen och fokuserade bara på mig själv. Plötsligt blev jag så mycket mer klarsynt. Plötsligt insåg jag vad som var viktigt för mig och vilka mina behov var. Jag förstod på vilket sätt jag skapade min egen lycka och olycka.

Hemkomsten

Jag ska inte påstå att det var helt enkelt att komma hem efter att ha varit borta utan kontakt med omvärlden under de två veckor jag var på kurs 2013. Så mycket hade hänt med mig under den relativt korta tid jag hade varit borta medan livet hade gått vidare som vanligt där hemma. Jag hade blivit mycket mer fokuserad på vad jag behövde sluta göra, fortsätta göra och börja göra. Jag förstod plötsligt mycket tydligare vem jag var och vem jag ville vara. Jag förstod också vilket gap som fanns mellan dessa två lägen; Niklas idag och Niklas i framtiden. För min familj och mina nära och kära var vissa av förändringarna kanske inte helt enkla att förstå.

Jag genomförde en rad förändringar direkt när jag kom hem. Min underbara, förstående fru stöttade mig till 100 procent. ”Mår du bra Niklas, då kommer jag också att må bra”, sade hon.

Det var just det som plötsligt gjorde att jag insåg att vara mer egoistisk inte är själviskt i negativ bemärkelse, utan otroligt generöst och omtänksamt. Ju mer fokus jag lägger på att skapa mig rätt förutsättningar för att må bra och sedan agerar på dessa förutsättningar, desto bättre resultat får jag och därmed även alla i min omgivning. Jag lade om en hel del rutiner. Jag prioriterade om mina dagar. Jag inkluderade min omgivning i vad jag behövde för att må bra. Vissa var helt med på det tåget, andra inte, och så måste det få vara tänkte jag.

Ökat fokus på mig själv gör att jag kan bidra mer till andra

Jag återtog mitt eget ansvar för mitt eget liv. Jag satte mig själv och mina egna behov i första rummet samt designade en vardag som gör att jag har mycket mer energi än tidigare. I samband med detta kom förändringarna, mer eller mindre av sig självt. Plötsligt upplevde jag att jag har mycket mer tid. När jag har mer tid och mer energi blir jag mer fokuserad, mindre irriterad, gladare och mår bättre. När jag mår bättre ökar min arbetsprestation och då kommer även resultaten.

Idag lever jag därför ett oerhört mycket rikare liv än tidigare. Ett liv där jag ger mig själv mycket större utrymme att må bra och göra de saker som jag vill göra. Därmed kan jag även bidraga mycket mer till min omgivning och samhället i stort. Idag arbetar jag med att stödja andra människor på deras resa till att bli mer egoistiska för att de på så vis skall kunna bli mer generösa och ge tillbaka mer till omvärlden. Paradoxalt?

Ett ökat fokus på mig själv har gjort att jag har insett min egen obetydlighet i det stora sammanhanget. Samtidigt har det gett mig kraften att tro att jag tillsammans med andra kan göra underverk och genomföra mirakel.

Tack Egot för att du möjliggör min generositet!

Avslutningsvis är jag nyfiken på att veta mer om vad du tänker kring att vara egoistisk och hur du förhåller dig till ordet egoistisk. Låt oss prata vidare om detta i vår Facebookgrupp Ett rikare liv. Är du inte redan medlem i gruppen så ansök gärna om medlemskap. Vi ses där!




Rikedomspodden #103: Firande – Pia, Charlie och Cathrin
Rikedomspodden #102: Firande – Lennart, Niklas och Maria
Rikedomspodden #101: MLM 3 – Pia, Niklas och Johan