Egoistisk, egocentrisk och självcentrerad

26 februari, 2019

Hur i hela fridens namn vet man om man är egocentrisk eller inte? Det var ytterst den fråga jag hamnade i när jag försökte reda ut begreppen kring ego.

Först hamnade jag i att jag är egocentrisk eftersom jag tycker om mig själv och en hel del saker med mig själv men så har det inte alltid varit. Jag insåg dock att jag varit lika egocentrisk även under perioder då jag inte gillat mig själv och kanske till och med än mer egocentrisk just då. Kanske till och med egoistisk.

Att blanda in andra saker i sammanhanget

Det är lätt att blanda in saker som inte har med sakfrågan i sig att göra. Det kan till exempel vara bra eller dåliga saker man tycker och känner om och omkring sig själv. Det spelar ingen roll vad det är för sorts orientering då det är orienteringen som sådan som avses i begreppet egocentrisk.

Jag har vänner som är så egocentriska att det nästan är omöjligt att prata med dem om saker som inte fungerar eller fel som har begåtts utan att de får det att handla om dem. Kritiserar man hur något har skötts så får man vara beredd att agera mamma eller pappa och helst psykolog också för att de bara har ett enda fokus; dem själva och deras roll i problemet.

Känna igen det hos mig själv 

Detta kan jag så klart känna igen även hos mig själv. Ju mer jag tänker på detta ju tydligare blir det för mig att detta uppstår när jag mår dåligt i mig själv, känner mig missförstådd, ouppskattad, eller när jag upplever att folk är dumma eller på annat sätt har klagomål på hur det är. Då blir jag som mest självupptagen och egocentrisk. I mitt liv har det varit en hel del av den varan och jag har än idag problem med min “självupptagna martyr” som helt tar över kontrollen över mitt liv ibland.

Precis som alla andra så är jag i grund och botten egocentrisk även när mitt liv fungerar och jag mår bra, känner mig stark som en fura och sprutar ur mig energi. Då är jag dock oftast mycket klokare och blir därmed inte så egoistisk eller självupptagen. Jag noterar att när min självcentrering tar sig uttryck i min egen förträfflighet, storhet, visdom och självkärlek så räcker det och blir över till andra också. I dessa stunder är jag glad över att vara mig och då ger jag av allt det jag har i överflöd.

Självcentrering i olika fall

Det är som att egoistiska handlingar och uttryck är mer kopplat till när egocentriskheten är av negativ art, än när jag är uppfylld av mig själv. Högst sannolikt är jag nog lika självcentrerad i båda fallen, men som sagt, det tar sig helt olika uttryck i min självupptagenhet. Mår jag dåligt så tar jag ifrån andra och mår jag bra så ger jag till andra.

Dock är det betydligt svårare i gränslandet mellan dessa två ytterligheter i känslosvallet.  När livet bara fungerar och allt är bra men man delvis är omedveten om att allt är bra, hur är det då med självcentreringen, egoismen och det egocentriska?

Min tro kring det hela

Min tro är som sagt att vi alla i grund och botten är egocentriska i vår omvärldsuppfattning och upplevelse av livet, men hur tar det sig uttryck?
Ibland när jag tänker tillbaka på något som nyss har varit ett händelseförlopp, en serie situationer eller en fråga jag har drivit under en period, då kan jag se att jag har haft den orienteringen. Dock är det ytterst sällan jag är medveten om när det händer att jag får det perspektivet. För mig är snarare som så att jag är logisk och rationell och ser saker klart och tydligt. Jag tänker inte på att det är genom mina ögon jag ser och det är genom mina filter som allt filtreras. Det är i mina fack och lådor allt läggs för att “mejka sence” som en av mina kollegor brukar säga.

Är jag mer egoncentrisk än männiksor i allmänhet?

Så, hur är det då Lennart Göthe, hur egocentrisk är du egentligen? Mer eller mindre egocentrisk än människor i allmänhet?
Jag tror att jag är mer egocentrisk än folk i allmänhet. Ärligt talat så tror jag att jag är mer av det mesta än andra människor och det är väl egentligen svaret på den frågan. Jag tycker om mig själv, jag är viktig för mig och jag är viktig för andra. Jag gör bra saker, jag bidrager och jag har saker att bidraga med. Det är mycket ”Jag” i mitt liv, utan tvekan är det så, men som tur är så räcker ”Jag” till, både till mig själv och andra.

Ibland, men ytterst sällan, så agerar jag dock egoistiskt och det är jag inte alls nöjd med. Jag gör så gott jag kan och jag fattar så fort jag hinner. Nu var det rätt så länge sedan som jag gjorde något egoistiskt och det är den utvecklingen jag gärna skulle vilja se i världen och hos alla andra människor också.

Min önskan om att alla blev mer egocentriska och att vi slutade vara egoistiska

Jag önskar att fler människor blev mer egocentriska och att vi alla helt upphörde med att vara egoistiska, i den mån vi klarar av att växa till den standarden. Skulle vi misslyckas med det någon gång så gäller det att kunna förlåta sig själv, och andra, så att vi kan fortsätta evolutionen mot en mer egocentrisk värld tillsammans. En värld där ingen skall behöva vara egoistisk som en ren reaktion på sin egen låga självkärlek.

Jag är glad och stolt över att vara egocentrisk för det har gjort mig till en oerhört generös, orädd, ärlig och kärleksfull människa. Men, som sagt, ibland misslyckas jag och blir egoistisk.




Rikedomspodden #121: Engagemang 3 – Niklas, Pia &  Johan
Rikedomspodden #120: Engagemang 2 – Charlie, Pia och Cathrin
Rik – Rikare – Rikast