I poddavsnitt 27 – Har vissa människor mer tid? pratar Pia och Niklas om att förstå tiden som en affär. Det fick mig att börja tänka lite extra på det här med affärer och tid.

För att göra affärer krävs pengar, tänker många. En ”affärsman” kan ju till vardags definieras som någon som använder pengar för att få tag på nya pengar. En ”bra affärsman” definieras som någon som får pengarna att växa när väl affärerna är klara. Månadens tema är ”TID” och då ställer jag mig frågan om man kan bli affärsman i resursen tid istället för pengar? Visst kan man det, tänker jag. Är det inte det vi gör egentligen? Vi handlar med tid precis hela tiden.

Att byta tid

Jag tänker att vi byter viss tid mot annan tid. T ex kan vi skapa ”mötestid” för att informera alla på en gång och spar då in på en massa ”prattid”. Eller när vi kanske lägger ned ”restid” för att vara effektivare med ”jobbtiden” när vi väl är på kontoret. Vi byter förstås även tid mot andra resurser. T ex ger vi bort ”jobbtid” till en arbetsgivare för att få ”pengar” tillbaka. Vi sätter av ”träningstid” till ett gym för att få hälsa tillbaka. Ibland byter vi sedan tillbaka den resurser för att få olika typer av tid igen, semester-tid, kvalitetstid osv.

Lönsamma och olönsamma tidsaffärer

Så hur är jag själv som tids-affärs-man? För mig personligen så har jag skapat en uppenbart tids-affärs-utmaning med att vara ”känd expert”. Det är nämligen kortsiktigt lönsamt för mig att ge min ”kändistid” eller ”expert” tid i utbyte mot andra resurser. Man kan ju tänka att med tanke på hur mycket tid jag investerat för att nå dit så borde ju allt vara ”frid och fröjd”. Det är dock en utmaning för ”kändistid” och ”experttid” är inte möjliga att delegera, och de är inte duplicerbara. Om du t ex köper en bok bryr du dig inte om exakt vem som tryckte boken på tryckeriet men om du bokar en föreläsning med någon är det jätteviktigt att det är just föreläsaren som kommer och ingen annan.

Min spaning här är att det nog är tämligen vanligt att de som vi till vardags relaterar till som framgångsrika människor inte allt för sällan är riktigt långt ifrån framgångsrika när det kommer till att driva sin tidsaffär. Vetenskapsgenier, superentreprenörer, idrottsstjärnor och skådespelare har byggt en hårt arbetande motor som drivs med bränslet ”din och ingen annans tid”.

Jag tänker att musiker hade sina guldår i relation till tidsaffären, dvs när det såldes skivor. Lyckades man som artist så kunde man till och med i lilla Sverige sälja hundratusentals skivor för 149 kronor styck. Man kan säga att man delegerade ”sångtid” till en hel massa Hi-fi-anläggningar ute i stugorna. Nuförtiden gör Spotify att man kanske tjänar tio öre på samma album. Plötsligt behöver man hitta nya sätt att driva sin tidsaffär.

I mitt liv är det definitivt så att min energi flödar mot det som jag har talang för och som kommer lätt för mig. Då blir det ofta känd eller expert och inte sällan märker jag att jag hamna i situationer där jag plötsligt ser att väldigt mycket av min tid är uppbunden. Förvånat undrar jag hur det gick till. Nyckeln för mig ligger helt klart i det som Niklas pratade om i samma avsnitt. Det gäller för mig att inte glömma ”tillsammans” när jag bestämmer var jag skall lägga både min tid och min energi.

Att ge tid till områden där man upplever tidsbrist

En av de viktigaste principerna i affärer så som jag ser det är läran om uppskjuten belöning. De som ”vill ha nu och betala sedan” blir fattigare och fattigare med de som är beredda att ”ge nu för att få sedan” över tid blir rikare och rikare. Har du bara två potatisar kvar i ditt liv, se då till att inte äta båda utan sätt den ena i jorden så att det blir ny potatis… ja ni fattar!

Därför skär det i öronen på mig att vi på svenska säger ”Man måste HA pengar för att tjäna pengar”. På Engelska mycket klokare säger man ”You have to SPEND money to make money!” Det är en jäkla skillnad på dessa två påståenden tänker jag. Min tes är att det är precis likadant med tid. Du behöver ge tid till det som du vill skall sluta ta din tid.

Hur många upplever inte att deras tillgång på tid och livskvalitet skulle förbättras dramatiskt om de slapp gå till jobbet? Hur få av dessa är det som seriöst ger den planen den tiden den förtjänar för att kunna lyckas?

Hur många är det inte som vill vara levande, friska och pigga under sina pensionsår? Hur få av dessa är det som inte prioriterar bort träningen eller meditationen om det blir mycket på jobbet?

Min uppgift till mig själv är att skriva ned områden i mitt liv som jag upplever stjäl min tid. Nästa steg är sedan att ge tid till att på ett värdigt sätt utveckla de områdena. För att få mer av något måste du först ge av det lilla du har, och som Pia säger i podden. Tid är något vackert!